Ansedel Nils Olofsson

1707-1785

Född 1707-09-21 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1785-09-04 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Nils Olofsson
Född 1707-09-21 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1785-09-04 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
F Olof Sjulsson.
Född 1679-07-06 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död 1748-11-12 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

FF Sjul Nilsson.
Född 1640 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död 1694 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.


FFF Nils Sjulsson.
Född 1620 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död.


FFM Elisabet .
Född 1620 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död.

FM Katarina Johansdotter.
Född 1640 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död i Norrgissjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.

 
 
M Helena Nilsdotter.
Född 1684 i Flärke, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 2 .
Död 1742-09-06 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 3 .

MF Nils Mårtensson.
Född 1650 i Nyåker, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1735-02-02 i Flärke, Gideå, Västernorrlands län, Sverige.


MFF Mårten Nilsson.
Född omkring 1622 i Ledusjö, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1706-04-30 i Sunnansjö, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.


MFM Cecilia Hermansdotter.
Född 1625 i Orrböle, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1699-06-04 i Nyåker, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

MM Brita Persdotter.
Född 1660 i Flärke, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död 1693-11-20 i Flärke, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.


MMF Per Eriksson.
Född 1635 i Flärke, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död 1672-03-03 i Flärke, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.

 

Levnadsbeskrivning

Född 1707-09-21 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1785-09-04 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Bonde
Sockenäldste i Lögdeå
Levde från 1744 till 1771.
DÖDSNOTIS:
Bonden och socknens äldste Nils Olofsson i Lögdeå,född 1707,den 21 september,fadern var nämndemanneni besgda by Olof Sjulsson och modern hsutru Helena Nilsdotter,bägge före detta insomnade.Efter åtnjutande god uppfostran hos föräldrarna ingick han äktenskap på dess 23 års ålder med dess före dettaavlidna maka Ingeborg Östensdotter ifrån Brattfors med vilken han levde tillsammans i 40 år,och välsignades detta äktenskpa med 4 barn,3 söner och 1 dotter,af vilka en son är med döden afgången.Han blev änkling 1770,och trädde i nytt gifte ,med dess nu överlevande änka hustru Maria Larsdotter,hvilken 13 års äktenskap varit utan lifsfrukt,hade mestandels god hälsa,men blev de 10 sista åren nog menför, och tillslut 1 år sängliggande.Han hade överallt ett gott namn om sig för sin vackra vandel.Begrovs den 18 sepatember.Dess livstid vid 78 år
AGN1744,12/3,§11:
Inlämnades en skrift, underskriven av Olof Sjulsson i Lögdeå den 3 nästlidna Mars, på vilken han uppdragit hemmanet 9 ½ seland Jord till dess son Nils Olofsson, vilket den sist omnämnde tillförne inlöst av sina syskon, att utan åtal av honom nyttja och bruka. Vilket på begäran protokollerades.
AGN1745,8/3,§1:
S.d. Erhöll Nils Olofsson i Lögdeå första uppbudet å Bördrätten till hemmanet 10 sel. Jord därstädes, som han sig tillhandlat av Brodern Pär Olofsson i Lögdeå ( Per Olofsson ) för 98 dr. kmt. Bördsrätt enl. upprättad avhandlings skrift i Hans Finbergs och Erik Hallins närvaro, den 6 Mars 1740.
AGN1745,8/3,§28:
S.d. Inlämnades ett Testamentum Resiprocum, författad och i vittnens närvaro underskriven den 23 nästl. Febr. av Olof Sjulsson och Maria Östensdotter i Lögdeå, därmedelst förmälande hurusom bemäldaparterna under varandra testamenterar, all lös egendom, att var av dem den andre överlever skall opåtalt njuta och bruka. Men efter bägge deras död, om något övrigt vara skulle, skall alltsammans tillfalla sonen Nils Olofsson i Lögdeå. Vilket i protokollet infattat blev.
AGN1750,28/2,§23,lagfartsprotokoll:
S.d. Anders Andersson, Lars Ersson ( Lars Eriksson ), Mickel Ersson ( Mikael Eriksson ), Erik Samuelsson, Matts Jonssons änka, Nils Olofsson, Johan Jönsson, Hans Pärsson, ( Hans Persson ), Åsmund Mårtensson och förrige Länsman Hans Finberg, alla från Lögdeå By, lämnade å Rätten en i vittnens Olof Isaksson i Mo och Olof Kristoffersson i Godmark övervaro under detta dato sins emellan träffade överenskommelse, lydande ord ifrån ord som följer:
Emedan såsom någon tvist och oenighet sig uti vår By yppad varit, angående fisket uti Älven om Höstetiden, som vi nu till denna tid nyttjat och brukat, är av den beskaffenhet som följer, emellertid först har hemmanet nr. 1, nr. 4 och nr. 5 haft borta en halv lott uti Älven i 30 års tid, nu sedan somsådant i vänlighet rättat är, att var har bekommit sin del efter vars och ens ägolott i Byn, har dock en sådan delning varit av den beskaffenhet, att vi en del hava uti en tredjedels Not 8:de. delen,en annan av var stupet, haft uti en tredjedel mot 5:e. delen. Men som sådant för oss ganska mödosamt falla vill både med Folk, Noter och Båtar att hålla på så många ställen, haver vi rådsamt funnitatt på bekvämligare sätt skifta våra delar uti tredings-vis, så vida vår By består uti 2 delar, sombestår uti 27 seland, var tredjedel så när, som Lars Ersson, Mickel Ersson, Johan Jönsson och HansPärsson, hava en fjärdedel mindre, men Nils Olofsson, Matts Jonssons Änka och Anders Andersson havaen fjärdedel av vart var 27 sel., som nu eftergives till förenämnda, som mindre ha att obehindrat nyttja Älven.
Alltså hava vi på förenämnda sätt kommit överens att dela, nämligen; (Grundrå näset) och Våtvarpet och så mycket som ovanför upptill Forsen kan upprensas till hörer förenämnda treding utan någons intrång. Andra tredingen Långvarpet och Storsvedjan, den tredje och djupaste, (Mukhällan?) . Att således uti sämja och enighet slutit och belovat är, vi med alla våra namns undersättande, som skedde i Afwa ( Ava ) den 28 Febr. 1750, vilken på begäran till säkerhet i Domboken intagen blev.
AGN1751,5/12,§12:
S:D: Lät Johan Jönsson i Lögdeå och Nordmalings Socken ingiva ett av Länsmannen Välaktad Anders Nygren och Nämdemannen Olof Isacsson i Mo d. 29 sistlidne October författat Syne och Besiktnings Instrument över åtskillige utav honom till åker och äng upparbetade tracter, vid vilkens besittning och ägande rättighet han begärde att av Härads Rätten bliva fast förklarad, på det att tvistighet med dess grannar i framtiden må kunna förekommas, och han än vidare med så mycken större säkerhet äga tillfälle, att på samma tracters uppodling, kostnad och arbete amvända. Berörde Syne Instrument, som upplästes, befanns, efter ordens lydelse, innehålla: Det Johan Jönsson
1.mo. Upparbetat en tract av frisk granskog till åker utvid den så kallade Kylbäcken om 2 1/4 tl utsäde, varpå ett stort arbete är påkostat, så på skogens avrödjande, som på de många dikens upptagande, så kringom, som Löndiken igenom själva stycken, av orsak att stället varit myrlänt.
2.do. Ävenledes upparbetat ett stycke till åker, som utvid gården, som består av 1 1/2 tl utsäde,men som jordmånen därstädes är alldeles otjänlig till åker, som består allenast av grov sand, så nödgas han därföre lägga det i ---bruk, undantagandes 1/2 tunnland, som därstädes befinnes av litet tjänligare jordmån.
3.tio Sammaledes upparbetat en tract upp i Åliden (?) till ängesland, varav blir 5 à 6 lass hö.
4.to Ävenså upparbetat en liten tract till ängesland kallad väster om gl Åbotn om 1 1/2 lass hö.
5.to Likaledes den så kallade ----sand rödningen om 5 lass hö, och den så kallade Balwik rödningen à 2 lass hö.
7.mo Dessutan har Johan Jönsson uti Backen strax nederom sin gård tillbytt sig av grannen Nils Olofsson ett ängesstycke för ett åkerstycke i den så kallade Öfwer holm , och på bemälte tillbytte ängesstycke haver Johan Jönsson nedlagt ett stort arbete, innan han det till åker mäktat upparbeta
Desse ovanberörde tracter, som av Johan Jönsson blivit så till åker som ängesland upparbetade, desshemman till nytta och förbättring, finner Synemännen böra dess hemman evärderligen tillhöra, efter det finnes tillgång för de andre hemmanen, att även upparbeta sig både åker och äng på deras skog, som kan svara emot vad Johan Jönsson till sitt hemmans förbättring har upparbetat. Vidare, på tillfrågan, intygade Nämdemannen Olof Isacsson jämte Nämdemannen Anders Mårtensson i Baggård, att samtlige Lögdeå Byemän sig utlåtit, det de ej hava något att påminna angående desse intagor, såvida de äga tillräckligt utrymme till ännu större och bättre uppgärdsland. I anseende till vilka omständigheter Härads Rätten skäligt prövade att döma och förklara Johan Jönsson berättigad att omrörde nybruk elleruppodlade tracter under sitt hemman tillgodo njuta.
AGN1752,9/3,§11,Lagfartsprotokoll:
S:D: Lät Nils Olofsson i Lögdeå andra resan uppbjuda börds och besittningsrätten till skattehemmanet av 9 1/2 sädesland därsammastädes, som brodren Pär Olofsson i bemälte by enl. d. 6. Martii 1740 skriftligen upprättad avhandling, till Nils Olofsson försålt och uppdragit. Och var ingen som klanderhäremot anmälte.
AGN1752,27/11,§18,Lagfartsprotokoll:
S:D: Beviljades Nils Olofsson i Lögdeå tredje uppbudet å börds och besittningsrätten till hemmanet9 1/2 seland jord därstädes, som han sig tillhandlat av brodren Pär Olofsson i Lögdeå för 98 dalerkmts bördsrätt likmätigt upprättad avhandlingsskrift uti Hans Finbergs och Erik Hallins närvaro d. 6 Martii 1740.
AGN1753,7/12,§6:
S:D: Lät sig Nils Olofsson i Lögdeå anmäla med en honom och hans broder Pär Olofsson emellan d. 6Martii 1740 upprättad och av dem jämte vittnen Hans Finberg och Erik Harlin underskriven köpeskrift, varigenom Pär Olofsson till Nils Olofsson befanns hava försålt sin besittningsrätt uti hemmanet Nr. 5 av 9 1/2 seland bestående och i Lögdeå belägit för avträde eller köpeskilling 98 daler koppmt, varmedelst Pär Olofsson lämnar all sin rätt till samma hemman till Nils Olofsson, hans barn och efterkommande. Och alldenstund denne senare härmed lagfara låtit, så att han vid laga Tinget den 8 Martii 1745, den 9 Martii och 27 nov. 1752 erhållit uppbud, varmed laga stånd numera kommit, allt utannågot klander, fördenskull erhållandes om fastebrev. Ty hade ej heller Tings Rätten något betänkande vid, att anförde köp såsom lagbudit och lagståndit, att fast och ständigt döma efter 1, 4 och 6 Cap: Jordbl, samt i kaft därav tillägna Nils Olofsson hans barn och arvingar, arvinge efter arvinge för berörde Pär Olofssons försålde rätt till besittningen uti hemmanet 9 1/2 seland i Lögdeå, såsomlaga och följaktligen välfången egendom att okvald äga och behålla, vid den bot, som lag för dombrott stadgar, och stånde icke dess mindre fast, vad så lagligen gjort och slutit är.
AGN1755,5/12,§12,Lagfartsprotokoll:
S:D: Erhöll Olof Nilsson i Lögdeå första uppbudet å fadernes Börde hemmanet nr 5. 9 1/2 sel hus och jord därstädes, som han med fadrens Nils Olofssons samtycke sig tillhandlat av bröderne Östen ochPär Nilssöner emot 100 daler Kmts Bördsrätt till dem vardera enl. skriftel. avhandling . 22 nov. detta år, underskriven av vittnen Olof Isaksson i Mo, Anders Mårtensson i Baggård och Jonas Arctaedius.
AGN1757,1/3,§11:
S:D: Olof Pärsson i Flärke tilltalade Pär Olsson i Hyngelsböle därföre, att han försålt till den förre en häst förl. år Mattsmässotiden för 16 1/2 -- eller 83 daler koppmt, som sedermera befunnitshalt på högra frambenet, ävensom ock Olof Pärsson vid bytet skall förmärkt, att samma häst varit pådetta ben något lam. Men Pär Olsson däremot skall invänt, att detta varit hästens ovana, i följe varav käranden äskade emot berörde kreaturs återställande sina penningar åter. Pär Olsson förklarade sig häröver bevisande med Pär Erssons i Hyngelsböle skriftel. intygan, att sedan köpet skett, har OlofPärsson utlåtit sig, det hästen vore hans, men penningarne Pär Olssons, i anseende därtill, såväl som att denne sistnämde förlidne helgomässe begärt sin häst emot köpeskillingen tillbaka, vilket ockOlof Pärsson vidgick, så förmente svaranden, att köpet borde bliva stående, helst Olof Pärsson ävensedermera berörde häst bortbytt, dock åter ytterligare återtagit. Att hästen vid köpslutet ömmat påett ben utlät sig Pär Olsson väl blivit varse, likväl så mycket mindre hållit för betydande, som hanaldrig tillförne visat något fel, utan till äventyrs under det Olof Pärsson densamma nyttjat, kunnat bliva sedermera lytt. Parterne föreslogs förlikning, vartill ingen av dem sig ville finna benägen, utan berättade Olof Pärsson, att han hade vittnen Erik Nilsson och Jakob Ersson i Hyngelsböle, somskola kunna intyga, att hästen varit ofärdig i Pär Olssons händer, av vilka den förre tillstädes, ojävad avlämnade vitneseden, och därpå intygade, att innan Olof Pärsson förl. vår köpt denna i tvistvarande häst och kort efter sedan Pär Olsson densamma sig tillbytt av sin broder Nils Olsson i Lögdeå, förmärkte vittnet berörde häst vara halt på ena frambenet, i anseende vartill ock Pär Olssons hustru Dordi Olofsdotter ville göra återbyte, men Pär Olsson vägrat, som ock ----- Uppläst. Emedan vittnet Jacob Ersson var icke tillstädes, ehuru Nämdemannen Anders Mårtensson betygade honom i rättan tid instämd vara i detta mål. Parterne avträdde. / Se res. § 19.
AGN1758,13/3,§16:
S:D: Lät Olof Nilsson i Lögdeå för Rätten uppvisa en Saluskrift författad den 22 November 1755, bevittnad av Jonas Arctaedius, Olof Isacsson i Mo och Anders Mårtensson i Baggård, och av Östen och Pär Nilssöner i Lögdeå underskreven, förmedelst vilken desse sistnämde förklarar sig hava med fadrensNils Olssons därstädes råd och bifall, upplåtit och försålt till sin broder ben:de Olof Nilsson besittnings och äganderätten till fäderne arve hemmanet Nr. 5 9 1/2 seland jord och hus i Lögdeå för100 daler kmts bördeskilling till dem vardera. Häruppå har nyssnämde Olof Nilsson till sin säkerhetytterligare erhållit trenne uppbud vid laga Tinget d. - dec 1755, d. 2 Martii 1756 och d. 2 dec samma år enl. bifogade utdrag ur Lagfarts Protokollerne. Varande även Laga ståndstiden klanderlöst förfluten, över vilket allt fastebevis äskades. Fördenskull och alldenstund förenämde köp finnes lagl.slutit, klanderlöst lagfarit och okvalt lagståndet, Ty dömde Tingsrätten vid slika hinderlösa medfarter detsamma att fast stå och aldrig tillbaka gå. Avhändandes i följe därav, samt i stöd av 1. 4. och 6. Cap: Jordbl Östen och Pär Nilssöner med deras efterkommande all äganderätt till anförde 9 1/2sädesland jord och hus i Lögdeå desamma tillägnandes Olof Nilsson och hans arvingar, arvinge efter arvinge, att, utan allt åtal nyttja och besitta nu och evärdeligen.
AGN1759,10/12,§10
S:D: Inställte sig besökaren ifrån Hernösand Eric Törnström efter denne Rätts d. 15 Martii nästl.givne utslag, i följe varav han nu borde vara beredd och inkomma med allt han till upplysning hade att angå vice FiscalenNorberg såsom ACTOR till handa uti saken som förehafts emot Krono Befallningsman Välbe:de Olof Westman, angående att han skall vid 1757 års auction över 1756 års Gärdespannmål utgivit samma säd för förskämd och tillika med Borgmästaren Kiörning skadat Kronan på säd och tull, samt sig själva gagnat med mera Törnströms angivande hos Höglofl. Kongl. Stats Contoiret innehåller.Infinnande sig härjämte ber:de vice Fiscal ej mindre än Krono Befallningsman Westman och sig förenade uti påståendet, att sådane bevis nu måtte av Törnström upptes, vilken sistnämde i början vidlöftigt sökte förklara, hurusom han till anförde dess angivande haft anledning såväl därav, att den ifrånår 1757 i Ångermanlands södra fögderi for förauctionerade Gärdespannmålen blivit till 40 och 36 daler koppmt inropad, som ock att vad Skepparen Törnsten för Handelsman Bergstedts, samt vad SkepparenHans Sångberg för Hr Rådman Söderbergs räkning av de i Norra fögderiet år 1757 förauctionerade Gärdespannmålen i Stockholm fösålt, efter åberopade Stockholms Stads Mätares Anders Hallströms och Besökarens Gu---Rudins d. 18 och 19 Julii 1758 givne attest varit god och på intet sätt förskämd eller oduglig. Dessutan förmente ock Törnström , att det lindriga priset på den förauctionerade Spannmålen skall härrört av såväl större partier, som på en gång blivit till inrop anslagne, därå den fattige allmogen ej skola kunnat bjuda, såsom ock att mycket ringa folk sig samlat till auctionen varmed ock på en dag till ända gått. Häruppå sedan Kronobefallningsman Westman sig yttrat, det kunde till äventyrs den goda Spannmålen, som Söderberg och Bergstedt i Stockholm försålt blivit förvandlad, vilket vill styrkas även därav, att Hallströms attest innehåller 102 Tunnor samt Rudins 162 1/2 Tunna Korn,varmed antalet av den på auctionen inropade Spannmålen icke överensstämmer. Vidare visas med auctions protocollet, att Spannmålen ända intill fjärdedels tunnor blivit utbuden , kungörelse om denna säds förauctionerande var ock skedd ej allenast över hela Länet, utan ock i Westerbotten och för övrigt förmente Krono Befallningsman Westman, att han i näst anförde mål fastmindre vore skyldig göra Törnström redo, som det ena med det andra för detta blivit igenom auctions protocollet hans Höga förmankunnigt, och ville sig Krono Befallningsman häröver alltid förklara, när det fordras av Höga Vederbörande. Yrkande såväl Krono Befallningsman som fiscalen Norberg sitt förra påstående, det Törnströmmåtte bevisa att Spannmålen vore för förskämd utgiven, och i följe därav, att den för det lindriga priset bortgått. Omsider uppå föreställning härom åberopade sig Törnström vittnen Nils Olsson ifrån Lögdeå och Nils Mårtensson ifrån Mo, av vilka den förre uti ingivet skriftl. vittnesbörd under d. 8 idenna månad ursäktar sitt uteblivande för sjukdom, samt intygar på sitt samvete, att när han för 2.ne år sedan kom till Gideåbacka på auctionen, var mestadelen av Spannmålen bortgången, dock frågadehonom Befallningsman Westman, om han åstundade Ärter och Råg vore något därav uti behåll. För NilsOlssons räkning blev icke destomindre 3.ne Tunnor inropade, varav sedermera den ena lämnades tillOlof Isaksson och den andra till Nils Mårtensson i Mo, såvida Nils Olsson sådan spannmål såsom ganska svag och ej svarande emot auctions priset själv icke behålla ville. Nils Mårtensson var här tillstädes tillika med Anders Jonsson i Wästerbursjö, som på Törnströms begäran utan emot dem anfört jävavlade vittneseden ocg därpå, efter enständig varning för Mened intygade den förre särskilt, att han ej kom till auctionen i Gideåbacka förrän kl 9 på aftonen, då största delen av Gärde Spannmålen var försåld och endast få tunnor av Själevad Kyrkohärbärge återstående, på vilken säd dock detta vittnet ej ville bjuda, efter den syntes honom för dyr. Att Befallningsman Westman utgivit denna Spannmålför skämd, har Nils Mårtensson aldrig hört och mera än anfört är var ej heller av honom att påminna.
Anders Jonsson vittnade, att han ropade in 3 Tunnor på auction av gärde Spannmålen. Men sålde sedanen tunna till ovannämde Nils Mårtensson och den andra till Pär Olsson i Täfra, såvida samma säd syntes alltför svag och oduglig. Upplästes och erkändes.
Förehölts ny ytterligare Törnström omhan hade bevis till Befal. Westmans övertygande, att han på auctionen utgivit Gärde Spannmålen för skämd. Varpå svarades, att han sådant bevis ej hade, men hölt före det lindrige priset, varföre samma spannmål borde jämföras emot Mätarens i Stockholm attest, ochskall Befal.mans betjänt Grönlund mot sina inrop nogsamt utmärka, att ett parti av berörde Spannmålkommit Befallningsman Westman till godo, vilken sistnämde dock med auctions Protocollet beviste vederspelet. Rannsakningen upplästes, och var av ingendera Parterne något att påminna, allenast begärtevittnen betalning för deras besvär och Törnström avskrift av Auctions Protocollet, vilket senare Befallningsman Westman förmente sig ej skyldig vara att avlämna, utan slutligen påstod, det Törnströmmåtte lagligen bliva ansedd för det han Befallningsmannen till desse ära och heder så alldeles oskyldigt angivit, samt honom övertygat om ett brott dess ära och heder rörande. Vice Fiscalen Norberg förklarade även, att ehuru han i allt velat efter sin ämbetes skyldighet biträda Törnström i anförde mål, så vore han sig nu icke destomindre föranlåten, att i brist av bevis förena sitt påstående med Krono BefallningsmanWestman, men vände sig emot Törnström såsom den där ganska obefogat tillbudit attkränka den förras redeliga förhållande. Varjämte Fiscalen Norberg efter ingiven förteckning begärte 27 daler 6 öre Smt i Lagsökningskostnad.
Törnström förklarde sig nu vidare, att han ej uti något argt uppsåt gjort dess angivande emot Befallningsman Westman, utan av förmodel. ---, och i betraktande av det ringa priset, vartill Gärde Spannmålen blivit försåld, sökt befordra dess rätt och bästa. Berättade i övrigt Törnström, det ock RådmanDiupenström här närvarande intygade saken med Herr Borgmästaren Kiörning, vad Spannmålens förtullande angår, vore vid Accis Rätten i Hernösand sluteligen avgjord.
AGN1761,14/3,§46,Lagfartsprotokoll:
S:D: Inlades en av Olof Isaksson, Nils Mårtensson, Anders Nilsson och Östen Hansson i Mo, Hans Finberg, Johan Jönsson, Nils Olofsson, Anders Andersson, Jon Mattsson, Pär Hansson, Lars Ersson, Mickel Ersson, Erik Samuelsson och änkan Margreta Larsdotter i Lögdeå den 16 october 1759 underskreven överenskommelse, lydande ord ifrån ord: att alldenstund vi samtelige Byemän uti Nordmalings socken och Lögdeå och Mo Byar sig emellan överenskommit om Sikfiskets nyttjande och bruk uti Lögdeå Älven kallad, som löper byarne emellan, på det sätt, att var och en sina utminnes brukade notvarp å sitt landäger med not att nyttja och bruka sig på det sätt vanligt varit, dock må ingen Byeman, varken uti Mo eller Lögdeå understå sig att utpå ågrunden vid älvens utlopp några nät utsätta över själva älvensdjup och utlopp, utan utfästa sig Mo Byemän att hädanefter aldrig vidare sina nät över själva älvens utlopp nedsätta, utan lämna 30 famnars bredd över själva älvens utlopp obehindrat, dock att å sinaägor å ömse sidor äga frihet sina nät bruka. Ej heller skall någon Byeman, varken uti Mo eller Lögdeå sidan älven är med is överlagd sina nät under isen nedsätta emedan som både fiskens naturliga av-och tillgång för---ts därav, skadas såväl som de många störars nedsättande, som bliva därstädes i älven stående uppå vars och ens notvarp, och således göra dem odugliga till notdrägt och fiskefångst.Men såvida som älvens utlopp nästa vart år sig flyttar, ibland å den ena sidan, ibland å den andra,så skall där älvens utlopp å vad rum eller ställe hon sig drar och löper obehindrat, för när i själva utloppet vara befriat på 30 famnars bredd, Skall ock vid Jacobs mässetiden årligen bägge åldermän i Byarna följas till älvens utlopp att bese varest hennes rätta djup och utlopp sig sträcker ochpå samma rum och ställe utstaka de 30 famnars bredd, som förr förmälta äro, att för näts utsättandebefriade vara. Och på det ingen av oss underskrevne sådant vårt göromål må understå rubba eller klandra, vilja vi vara omtänkte att förelägga den Byeman, som sådant bryter 60 daler Smts vite, vilketefter begäran till säkerhet protocollerades.
AGN1762,16/3,§19:
S:D: Sedan Jacob Johansson i Lögdeå vid förledne Höste Ting härstädes instämt sin svåger förre Länsman Hans Finbergs Son Hans Malmberg för någre Penningar till 400 daler Koppmt, som skola blivit den förre ifrånstulne, men saken därom icke fullföljt, så förklarade sig Provincial Fiscalen Välbetrodde Daniel Hägglund varit föranlåten, att nu inkalla bem:te Malmberg med flera till undersökning i anförde Mål. Uppå härom nu skedd föreställning till Malmberg, kunde han icke bestrida sig blivit instämd av sin svåger Jacob Johansson nästförl:ne Höste Ting för någre ifrån honom stulne penningar, mende voro därom icke förlikte, som ock Jacob Johansson härjämte vidgick, berättande att han förledneår näst för ePingst saknat utur sin med lås försedde och i herrdags stugan stående kista, dels uti vitt mynt, dels ock i sedlar och slantar till 428 daler koppmt sammanräknat. På kistlocket fants meden kniv ett hål inskurit, så att låset med tillhjälp av samma kniv eller något dylikt verktyg kunnatöppnas. Av misstankar på Malmberg lät Jacob Johansson honom till förledne Höste ting instämma, mensedan Malmberg erkänt sitt brott och penningarne återbetalt, blev honom saken eftergiven. Efter denna berättelse tillstod ock Malmberg nu vidare frivilligt, att han både skurit hål på locket och öppnat kistan, samt uttagit penningarne 428 daler koppmt, och att han detta nattetid medan folket vilade, allt uträttat. Skolande haft penningarne sedermera i sitt eget förvar, så att varken hans hustruBarbro Johansdotter, ej heller föräldrarne, hos vilka han boende är härav vetat, icke heller någonsett, då han var stadd i ärende att stjäla, allenast misstankar fallit på Malmberg i anseende därtill, att han samma natt som stölden skedde, begivit sig oförmärkt ifrån sitthavde arbete på Lögdeå Sågverk 1/8 mil ifrån Byn, och hela natten borto varit, vilket Malmberg nu ej allenast själv vidgick,utan ock Nils Olofsson och Nils Mattsson i Lögdeå intygade. Dessutan voro ej någre bevis eller omständigheter till Malmbergs övertygande, förutan det hustru Dordi Isaksdotter från Lögdeå låtit sig berätta av Malmbergs Moder hustru Brita Avander att hon även misstänkte honom för denne stöld, i anseende till en liten bytta, som samma natt blivit av henne sedd i Porten på någre bräder stående, ochi vilken bytta Brita Avander hört att penningarne varit inlagde, som ock Jacob Johansson nu vid handen gav, men den förre icke eftersett, dock efteråt givit henne till sine misstankar så mycken mera anledning, som Malmberg då oförmodel. var hemkommen ifrån sitt Sågarbete.
Uppå frågan om Malmberg tillförne i slikt brott blivit lagförd, kunde väl ingen det säja, men skalldock även förr varit misstänkt och beryktad, ehuru han nu förklarade sig oskyldig. Fiscalen gjordepåstående, att bemälte Malmberg såsom nu igenom frivillig bekännelse övertygad, måtte bliva anseddefter Lag och Kongl. förordningar. Dock bad Malmberg, som är av 30 års ålder, frisk och av god kroppsstyrka, att njuta för sin ungdoms och gamla föräldrars skull, förskoning uti straffet. Mera var vid denna rannsakning som upplästes att påminna.
Utslag
Av föregående rannsakning har Tings Rätten sig underrättad gjort hurusom förriga Länsmannen FinbergsSon Hans Malmberg näst före Pingst nästförledne år, då han varit stadd på arbete på Lögdeå Sågverk1/8 mil ifrån Lögdeå By nattetid oförmärkt bortgått och begivit sig till sin svåger Jacob Johansson i nästberörde By, samt i han herrdagsstuga under det husfolket sovit skurit hål uppå Jacob Johanssons kistlock och med samm kniv eller något dylikt verktyg öppnat locket på hans kista och där uttagit en liten bytta med penningar uti 428 daler koppmt, dels i vitt mynt, dels sedlar och slantar, sedermera förfogat sig hem varest Malmbergs Moder Brita Avander en sådan bytta uti Porten om morgonen varseblivit, men ej sett, vad däruti förvarades. Icke destomindre Jacob Johansson så i anledning av berättelsen härom, såsom ock av Malmbergs frånvaro ifrån sitt Sågarbete samma natt stölden hos honomskedde, låtit instämma Malmberg till förledne års Höste Ting, däruppå denna sistnämde finnes hava ingått med Jacob Johansson förlikning och de stulne penningar återbetalt. Detta har Härads Rätten övervägat, och nu, efter Provincial Fiscalen Hägglunds anställte Ämbetes talan, sedan Malmberg icke allenast frivilligt bekänt sig till ovannämde stöld skyldig, utan ock lika otvungen vidgått de flere omständigheter, varav hans begångne brott styrkts. Ty prövade uppå gjort påstående Härads Rätten, att Hans Malmberg såsom övertygad om Jacob Johanssons med lås försedde kistas våldsamma öppnande, samt att han därutur bortstulit i penningar 428 daler koppmt, själv till straff och androm till varnagel, iförmågo av Kongl. förordningen d. 20 Dec: 1745 livet förverkat och sig brottslig gjort att varda hängd. Vilket utslag dock i underdånighet hemställes Höglofl. Kongl. Hof Rättens Höga vidare omprövande.
AGN1765,12/3,§40:
S:D: Efter denne Rätts utslag d. 5. Decembris förledne år befants nu den, uti håll vid gästgivargårdarne Önska, Afwa och Lefwar anslagne allmoge vara inkallad, och tillstädes igenom fullmäktige viceFiscalen Välbetrodde Peter Norberg ifrån Siälewad, Pär Pärsson äldre ifrån Strande ifrån Arnäs, JonNilsson i Banafiäl ifrån Grundsunda och Nils Olofsson ifrån Lögdeå från Nordmalings Sokn, att hörasöver såväl gästgivarnes som reservehållarnes gemensamma klagan, i anseende till den dryga skjutsende vid gästgiverierne nödgas underhålla, till lindring varuti de påstå ej allenast flere reservehästar, utan ock att allmogen själva böra ligga i hållskjuts.
Bemälte allmoges fullmäktige uppviste till förklaring häröver Konungens Befallningshavandes i Länetd. 9 Dec: 1761 Nya Hållskjuts Inrättning, i följe varav, som gästgiverierne emot betingade 6 lispundhö och 2 daler kmt i penningar av röken, finnes vara förbundne, att svara för allmogens hålldygn, så påstodo de nu att därvid förbliva borde. Och vore väl allmogen icke obenägen att något öka gästgiveriernes förmåner, där det i godo ske kunde, men att ligga i håll vid gästgivaregårdarne, skall både emot Kongl. förordningen av år 1746 såsom ock emot själva billigheten varav mångens förmåga vara stridande, emedan en del är 10 mil och mera avlägne ifrån gästgiveriet, vartill de blivit anslagne, en del åter så fattige på foder, att de över vintern ingen häst vid gården underhålla kunna. Hållande i övrigt före, att Höga Överheten jämväl har avseende på deras hemmans skötsel, som med ett hållsbevakande vid gästgivaregården i flera dagar och ofta den tid eftersättas skulle, som högsta nöden fordrar till deras näring. Härads rätten sökte på åtskilliga sätt föreslå förlikning emellan gästgivarne och reservehållarne å ena samt hålliggarnes fullmäktige å andra sidan, men förblevo dock de bägge förre enständigt vid deras påstående om hållskjuts, varförutan de icke skola finna sig belåtne eller längre kunna bestrida skjutsen till de resandes forthjälpande. Annars fördärvades både deras hästar och hemmansbruk och Gästgivarne Erik Öberg, Olof Söderström, samt Olof Öberg ansågo sig nödsakade att uppsäja gästgiveriet. Nu vore väl förra tinget någon tillökning av reservehästar föreslagen ifrån näst till varje gästgivaregård belägne hemman. Men härmed tyckte varken gästgivarne eller reservebönderne sig vara hulpne, helst de förra hade längre väg att uppbåda sådane hästar vid infallande skjuts och de senare nästan lika besvär underkastade samt på långt när icke uti den frihet att sköta sine hemman som den övriga allmogen. Gästgivarne finna därföre sig vidare intet förpliktade emotdet betingade hö och 2 daler penningar hållskjutsen bevaka icke heller reservebönderne mera skyldige att stå under tvång, än de andre hemmansåboer, som äro och således böra vara hålliggande. Klaga vidare gästgivarne över den dyra tiden, de resandes starkare fart, än då föreningen med allmogen ingicks. Högre pris på hästar och brist på drängar, som uppbåda skjutsen med mera. Dtta allt har Härads rätten övervägat och anser icke mindre betänkeligt att binda den långväga allmogen till hålliggande vid gästgivargårdarne, än besvärligt för gästgivarne och reservehållarne, att i desse tider då farten av resande är större och priset på allt högre, bestrida håll- och reserveskjutsen allena, synnerligen när deras små och på foder till hästars underhållande knappa hemman i betraktande tages. Härads rätten finner i jämförelse med lag i 28 Cap: Byggbl och Kongl 1734 års gästgivareordning å ena, samt Kongl Majts Nådigste förordning d. 23 Dec: 1756 angående hållskjutslegans tillökande å den andrasidan både till gästgivarnes och den långväga allmogens påstående skälig grund vara, varföre de förre äska och de senare sig hålliggandet vid gästgivaregårdarne undandraga, gästgivarnes förbindelse efter 1761 års skjutsinrättning synes ej kunna läggas dem till last eller medföra någon beständig skyldighet att företräda hållskjutsen, men allmogens plikt att ligga i håll anser Härads Rätten ostridig där det utan ymnig tunga sig göra låter. Prövas alltså till gästgivarnes och reserveböndernes understöd i skjutsen, ingen annan utväg öppen vara, än att den närmast belägne allmogen på 2 eller 3 mil när gästgivargården måste själva i varv med 2 hästar om dygnet bevaka hållskjutsen. Men de längre avsides boende tillåtet att därifrån vara fria emot skälig betalning till de skjutsande, och att det för övrigt åligger gästgivaren med en häst sedan hållhästarne åtgått, och ytterligare reservbönderne i ordning som de behövs och uppbådas, att forthjälpa de resande -- emedan förra skjutsinrättningen härigenom förändras och följaktligen ett nytt förslag på hålliggarne upprättas bör till erfarande om deras antal, som bekvämligen vid gästgivaregården kunna hållskjutsen bevaka och vilka till ersättning för deras besvär äro förbundne. Ty hemställes alltsammans till Konungens Höga Befallningshavandens i Länet vidare Höggunstiga beprövande och förordnande efter omständigheterne.
AGN1765,9/12,§32:
S:D: Nils Olofsson, Pär Hansson, änkan hustru Karin Andersdotter och Hans Finberg i Lögdeå, Nils Mårtensson, Anders Nilsson och Olof Isacsson i Mo, Per Ersson, Jacob Ersson, Pär Andersson, Olof Mårtensson, änkan hustru Anna Ersdotter, David Swensson och Daniel Mårtensson i Järnäs, Lars Johansson,Pär Olofsson, Lars Mattsson, Olof Nilsson, Olof Jonsson och Anders Johansson i Bredvik vore samtligeav vice Lands Fiscalen Välbetrodde Peter Norberg instämde därföre, att de den 3. och 4. Junii förledne tredskat göra Hr Commissions Lantmätaren Johan Törnsten behörigt biträde vid Skogarnes avfattning i Nordmalings Sokn, till utförande av vilket mål sig nu inställte Hofauditeuren och Provincial Fiscalen Ädle och Högaktade Hr Daniel Hægglund med förmodan att svaranderne icke kunde neka det de varit försumlige och följaktligen idke heller kunde undgå laga böter. Å Lögdeå byemäns vägnar var Anders Mårtensson i Baggård, samt för Mo Olof Isaksson därstädes, jämväl Jon Ersson i Brewik av sine grannar befullmäktigad, förklarande att bemälte Bye boer icke annorledes tredskat biträda LantmätarenTörnsten under sin förrättning, än såvida högsta såningstiden sådant förbjudit, då deras åkerarbeteförmodligen bort av Hr Lantmätaren betänkas, och han i följe därav dess förrättnings termin inrättapå någon bekvämligare tid, helst icke skall kunna bestrida, att deras åkrar ännu vore till större delen osådde förendt den 3. och 4. Junii förledne. Likväl hölt Hofauditeuren och Provincial Fiscalenföre, att detta föregivande, ehuru det kunde hava någon grund, bem.te svarande till ringa enskyllantjäna kunde, så mycket mindre, som Lantmätare Instructionen i sine förrättningar, till nyttjande efter göromålens beskaffenhet av allmogen hinderlig. Yrkade därföre sitt förra påstående om laga böteroch begärte 20 daler Smt i lagsökningskostnad.
Utslag
Härads Rätten finner väl, att Krono och andre angelägne förrättningar, som ämbetsmän utsätta och till verkställande åligga, varvid allmogens biträde tarvas, icke böra, igenom någon deras tresko och motvilja hindras eller uppehållas. Dock som å andra sidan, även i förmågo av åberopade Lantmätare Instruction året 1725 erfordras försiktig och varsam omgång, och Lögdeå, Mo, Järnäs och Bredwiks byemän,vilka nu för tretska stämde blivit å Lantmätare Törnstens biträdande vid skogsavvittringen i Nordmalings Sokn den 3. och 4. Junii nästl. icke kunna skyllas för någon uppsåtlig motvillighet, utan fasthellre i anseende till deras angelägne utsädes arbeten ursäktas. Alltså prövar Härads Rätten vidslika omständigheter rättvist bemälte byemän ifrån de av Hr Hofauditeuren och Prov. Fiscalen å demäskade böter förskona. Men emedan skälig anledning varit att dem tilltala, skola de dock hans lagsöknings kostnad tillsammans med 10 daler Smt förnöja och betala.
AGN1765,9/9,råskillnadsutslag:
S:D: Vid varande skogsavvittring, för de intill allmänningen uti södra delen av Nordmalings Soknstötande skattebyar, förekommo Nils Olofsson, Per Hansson, Anders Andersson och Johan Jönsson uti Lögdeå, förmälande sig hava för flere år här tillförne överenskommit, att utom gamla åkerhägnaden på byns utmark upptaga och uppodla var sine platser, mestadels med grov skog beväxte, mosslupne, sidlänte och av svag jordmån bestående. Å vilka tracter, såsom nu, mera något upparbetade, de anhöllo om behörig besiktning och besked därå, på det de för sitt dryga arbete nu och framdeles må för sig och efterkommande icke allenast vara säker om roligt nyttjande av slika lägenheter under deras hemmansförmåner, utan ock till godo njuta, vad Kongl. Förordningar om sådan oländig mark innehålla och förmå. Vilket som Syne Avvittrings Rätten skäligen ej vägra kunde. Så togos uti Krono Länsman Nygrens närvaro vardera åbons till uppodlig inhägnade tracter uti ögnasikte, och befunnos av följande beskaffenhet, nämligen:
1 mo Nils Olssons instängsel är belägen på Östsödra sidan byn ett gott stycke utanför gamla hägnaden och består av fin vattusandig, samt med djup björnmossa överväxt jordmån, som han berättade sig för 4 år sedan börjat upparbeta, och har försvarligen hägnat, varande ett stycke efter mätning uppodlat till åker om 1 tunnland 4 1/2 kappland med tvärdike försett. Å norra sidan bredevid ett annat stycke av lika uppbruk om 3 1/2 kappland med litet dike emellan. Östanför bägge desse stycken är rothuggit ett stycke om 2 1/4 tunnland, och sunnanför åkern upp till hagen ett litet stycke om 1/3 kappland lika beskaffat, givande rothuggningen och ovanstående skog tillkänna, att tracten överallt varitmed lätt grov och onyttig gran och något lövskog beväxt. Eljest har åbon nu i sommar haft därstädes sädes och höbärgning, och äger en behållen lada, nyligen uppsatt.
Å Nordvästra sidan härutvid ligger Länsman Finbergs läkt, och där västandöre, närmare åt byn eller gamla hägnaden
AGN1771,15/3,§22:
I närvaro av Lögdeå hemmans åboer i Nordmalings Socken, Anders Andersson, avlidne Erik Samuelssons efterträdare i giftet Mikel Jonsson ( Mikael Jonsson ), Olof Larsson, avlidne Mikel Erssons Sterbhusgenom son Erik Mikelsson, Erik Persson, Nils Olsson, Per Hansson, Jacob Jansson och Jacob Ersson samt för Olofsfors Brukshemman arbetaren därstädes Jon Olsson ( Jonas Olofsson ), företedde Herr Vice Lantmätaren Anders .. Fjellström dess efter Högvälborne Herr Landshövdingens vid hållen Jordransakning i Lefwar ( Levar ) den 16 Sept. 1768 givna förordnande, vid Byamännens och förre Inspektoren vid Olofsfors Bruk välbetrodde Anders Limbergs sammanträde den 10 Sept. 1770 började och sedermera efteravfattning förrättade samt å Carta lagda Storskiftesdelning över Lögdeå Bys Åker och Äng, tillika med beskrivning därom, varav det befanns, att sedan grannarna i anseende till Jord arternas skiljaktighet sig förenat om tilldelning av vista åkerstycken var för sig, så har i följe därav Lantmätaren fördelat och utstakat av åkern för en del tvenne, en del trenne och andra åter fyra skiften, varunderde ock njutit efter Cartan sina andelar av utjorden, men Åkerslåttern allenast i tvenne skiften, Ängarna åter efter bördigheten blivit med grannarnas samråd fördelade i trenne huvuddelar, att nyttjasi teg-skifte av delägarna inom varje treding. Och Utslåtterna jämkade efter delägarnas Jordetal. Däremot Svedje-Nyåkern eller Nyverken särskilt inhägnad bredvid inägo hägnaden, ehuru på Cartan fördelad, blivit för flesta grannarnas missnöje lämnad outräknad.
Varvid nu erinrades av Jacob Ersson att hans Gärdeslått vore högt graderad och hans andel i Skälgärdan ävenså, med anhållan om rättelse därutinnan. Anders Andersson åter påminde om slåttlandet nedanför hans gårds avflöde grannen Jacob Ersson tilldelats, att få detsamma av honom sig tillbyta emot lika be-skaffat slåttesland i den s.k. Nylands slåtten synnerst i Åkern. Erik Jacobsson och unga EricMikelsson äskade för deras lidande i utslåtterna, sin fyllnad till inhägnad och uppbruk av mulbetesmarken. Samt den senare dessutom njuta betalning för dess uppbruk i Vågdalsfällan, som Anders Andersson nu fått. Varom Per Hansson även påminte för dess uppbruk i samma gärda, till den del Bruket därstädes be-kommit, och påstod för övrigt Jacob Ersson, att skifte i Svedje-nyåkern må i fullbordanställas. Varande annars av förenämnda Byamän icke att erinras mot Storskiftet, som de övriga grannarns dock till alla de-lar åtnöjdes, förutom det att berörde Svedje nyåkern eller Nyverke må hädanefter nyttjas som förut bruke-ligt varit i fyra tegar, och vilket Nils Olsson för sin del dessto mera yrkade, som han genom nytt skifte blev lidande för belägenheten. Låtande de därhos förstå, att JacobErssons talan om slåttern vid Gården och i Skälgärdan vore ogrundad, emedan densamma blivit lika ansedd med grannarnas gårdsslåtter ehuru Skälgärdan är av bättre beskaffenhet. Det Lantmätaren även gav till känna. Vad åter angår Anders An-derssons påstådda byte av Jacob Erssons slåttland nedanför den förres Gårdstomt, så ville denne icke därtill bifalla innan höprov därom föregått. Men Lantmätaren ansåg för billigt dylikt byte, emedan lägen-heterna å bägge ställen äro i lika grad beräknade, och höll före, att såvida Jacob Ersson kommer att ligga å båda sidor om Erik Perssons slåttesdel i Nylands slåttern, kunde denna därför flyttas med sin del läng-re söderut, och Jacob Ersson således få bägge stycken sammanlagda i ett skifte. Helst Erik Persson där-igenom icke lider, medan den slåtten som lika överallt ansedd.
Berättande därnäst Erik Perssons och Erik Mickelssons äskade fyllnad av Mulbetesmarken till inhägnan-de, ville grannarna icke medgiva, för minskning i mulbetet, utan däremot tillåta dem annorstädes påsko-gen fälla och inhägna sin fyllnad efter utsyning. Vägrande för övrigt Anders Andersson och Bruksarbeta-ren Jon Olsson den ersättning Per Hansson och Erik Mikelsson äskat för uppbruk i Vågdalsfällan, såvida dessa haft nytta därstädes för sitt arbete, innan Storskiftet skedde.
Vid vilka omständigheter, såsom mindre betydande, sedan Anders Andersson genom byte får slåttlandetnedanför sin Gårdstomt.
Lantmätaren nu alltså anhöll om stadfästelse å dess Storskiftes förrättning, och äskade därhos av Hem-mansägarna, för dess resa och plägning vid Tinget efter ingiven räkning 54 dr. kmt., som av Byamännen icke vägras månde. Vilket allt i övervägande togs, och fann Härads Rätten Jacob Erssons talan om den tilldelta Gårds slått och andel i Skälgärdan, vad bördigheten därstädes angår, i anseende tillgrannarnas däremot gjorda erinran, och Lantmätarens därhos lämnade underrättelse, ingen grund efterStorskiftes Cartan och beskrivningen äga. Men beträffande Anders Anderssons tillbyte av den förresvid Skiftet und-fångna slåttesland, nedanför hans Gårdstomt, så emedan delsamma nu i lika hög gradsom Anders An-derssons slåttes del i Nylands slåtten ansedd, och denna skäligen ej kan betagas, attför sin Gårds avflö-de vara berättigad till slåtteslandet nedanför liggande. Ty kännes Jacob Erssonskyldig att till honom av-träda den del av sitt tilldelta slåttesland som nedanför dess Gårdstomt ligger, och däremot på sitt skifte undfå Anders Anderssons andel i Nylands slåtten. I anseende vartill och såvida Jacob Ersson efter Car-tans visning därhos äger i samma slått sin andel, men grannen Erik Persson ligger däremellan med sitt skifte, som befinnes i lika grad med de bägge förra vara vidSkiftet ansedda.
Har Härads Rätten därför och i följe av Lantmätarens erinran om Anders Anderssons bägge skiftens sammanläggande därstädes skälig anledning, att därtill bifalla, och må således Erik Persson njuta sin del i stället å södra sidan de samma. Vilket Lantmätaren fördenskull äger att uti Storskiftet behörigen rätta. Kunnande Jacob Erssons åstundade skifte i Svedjeåkern mot grannarnas vilja dessto mindrevillfaras, som denna åker blivit de senare åren av utmarken uppodlad och inhägnad, samt således äger ingen gemenskap med gamla inägorna. Varför ock grannarna måge sina i samma Nyåker varande teg-skiften efter vanligheten härefter nyttja, så framt dem annorledes ej åfinner.
I anseende till vilka således meromrörda omständigheter, och alldenstund Lantmätarens förrättade Stor-skiftesdelning över Lögdeå Bys inägor, så väl som jämkning i Ängarna och utslåtterna av grannarna,efter deras förklarade nöje, därmed till sina delar godkännes.
Fördenskull och i förmågo av 1762 års Kungl. Storskiftes Stadga, prövar Härads Rätten för skäligt och rättvist, att ovannämnda Storskiftes delning i så måtto gilla och med Dom fastställa till Hemmansägarnas obrottsliga efterlevnad och rättelse nu och i framtiden. Men därjämte vidkommande Erik Perssons och Erik Mikelssons åkärade fyllnad för bristande andel i utsåtterna, så medan grannarna icke velat tillåta nå-gon ersättning i ty, av Betesmarken, utan annorstädes på skogen. Ty och på det nödigunderrättelse må erhållas, huruvida minskning i mulbetet därigenom förorsakas, måge dessa påkalla Gode Män, som i grannarnas närvaro nästa Sommar undersöka beskaffenheten därav, och således efter omständigheterna å endera stället, där tjänlig lägenhet gives, utstaka för bemälda bägge grannarna, demtillbörande fyllnad, att inhägna och uppodla. Varom dock Synebeskedet till Rättens vidare granskning och yttrande däröver nästa Ting, bör inlämnas. Varande Per Hansson och avl. Mikel Erssons Sterbhus öppet, att med Anders Andersson och Olofsfors Bruks respektive ägare Lagligen utföra sin talan omäskad ersättning av dem för gjort Nybruk å bortmistade andelar i Vågdalsfällan, i händelse föreningdärom annars ej träffas. För övrigt kunna Byamännen efter varsin ägolott i Byn icke undgå, att Lantmätarens äskade arvode nu denna Tingsresa till 54 dr. kmt. vedergälla och honom gottgöra.

Relationer och barn

Gift 1729 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Ingeborg Östensdotter. uparrow.png Född 1704-10-03 i Brattfors, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1770-08-11 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Olof Nilsson. Född 1731-01-02 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1785-11-18 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Östen Nilsson. Född 1732-04-11 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1778-07-03 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Per Nilsson. rightarrow.png Född 1734-04-05 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1790-11-30 i Aspeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Helena Nilsdotter. Född 1736-11-23 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1798-06-05 i Ledusjö, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Gift 1772-07-02 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Maria Larsdotter. Född 1716-10.. i Umeå landsförsamling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1807-01-23 i Ottjärn, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Källor
  1. Arnäs (Y) C:1 (1668-1747) Bild: 43 Sida: 44
  2. Arnäs (Y) C:1 (1668-1747) Bild: 153 Sida: 154
  3. Nordmaling (AC, Y) C:1 (1701-1745) Bild: 86 Sida: 159

Framställd 2024-08-23 med hjälp av Disgen version 2023.