Ansedel Per Mattsson Norberg

1689-1739

Född 1689-05-27 i Norrtjärn 2, Nätra, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död 1739-10-28 i Främmerhörnäs 3, Själevad, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Per Mattsson Norberg
Född 1689-05-27 i Norrtjärn 2, Nätra, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död 1739-10-28 i Främmerhörnäs 3, Själevad, Västernorrlands län, Sverige 1 .
     
 
   
 
     
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Född 1689-05-27 i Norrtjärn 2, Nätra, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död 1739-10-28 i Främmerhörnäs 3, Själevad, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Bonde
Länsman 1717.
Sockenskrivare
Levde 1723.
För:Matts Isaksson ,Sara Persdotter Västanå,Norrtjärn,Nätra
AGN1728,2/3,§26:
Hustru Chierstin Ersdotter ifrån Utanås beklagar att hennes man Eric Moman skall nästl. höst henne ovitterligen och oåtsport upplåtit Olof Olofsson i Önska den del av utjorden i Lakamark som Momans hemman i Utås länge tillhört och omisteligt är i ansende till hemmanets ringa höbohl och utrymme, samtbegärer att få igenlösa samma jord, vilket Moman även åstundar, av orsak Olof Olsson skall ensidigtbragt honom till denna handel. Olof Olsson svarar att Moman skall vara en lögnare till dess han bevisar handeln vara ensidigt gjord. Dock kan Olof Olsson ej bevisa, att den skedde med h: Chierstin Ersdotters samtycke. Så besvärar sig Östen Hanssons hustru Margeta Johansdotter ifrån Utanås, att hanskall utan hennes vilja och samtycke till Olof Olsson sålt den del av utjorden Lakamark som henne efter hennes fader Johan Nilsson rätteligen tillfallit. Desslikes berättar Olof Johanssons i Utanås omyndige systers målman Lars Olsson i Finna, att Olof Johansson ej bort undan sitt hemman till Olof Olsson sälja den del av bmte jord, som därtill lagligen hörer, såvida deras arv och lösen för deras fädernes jord i Utanås och Lakamark ännu hos Olof Johansson innestår, och ovisst om han någonsin mäktar dem utbetala. Anhållandes både h: Margeta Johansdotter och målmannen att få av Olof Olsson återlösa denne för deras hemman nödiga och nyttiga jord. Olof Olsson oppvisar köpebrevet den 24 november 1727 underskrivet av Eric Moman, Öster Hansson och Olof Johansson jämväl vittnet Erich Nilsson i Dombäck, lydande att ehuruväl Eric Moman, Östen Hansson och Olof Johansson en tid under deras byskatt innehaft utjorden Lakamark bestående av 6 sel förmedlat skatt, och den för mulbete samt höslag brukat,dock som samma jord är ifrån deras by av --- gen, och de ej kunna den med någon nytta bruka, alltsåhava de med moget råd och betänkande till Olof Olsson i Önska sålt berörde jord för 157 daler 16 öre och 6 daler för ett kokhus, tillsamman 163 daler 16 öre kmt, dem de uppburit och kvitterat den 27av sistnämnde månad, varpå Olof Olsson d. 29 dito första gången uppbudit jorden, och fördenskull påstår han att bliva vid köpet handhavd. Hustru Chierstin Ersdotters Styvfader Länsman Petter Norbergintygar att han uppburit betalning för sitt fasta fäderne i Hönäs och därmed löst större delen av Momans arvejord i Utanås och Lakamark, vilket Moman ej undfalla kan , och Östen Hanssons husru itererar, att Lakamarks jorden , är hennes men intet hennes mans arvejord. Ty förmodade desse hustrur, attderas mäns olaga köpslagan med Olof Olsson återgår, helst efter deras hemman skulle av sig komma och ruinerade bliva, om de mista denne jord. Icke dess mindre vill Olof Johansson stå vid köpet, vartill dock hans systers målsman ingalunda samtycker. Föregående Rannsakning upplästes och vidkändes.
Resolutio
Ehuruväl Olof Olfsson vill stå vid sitt köp, som Utanås byemän Eric Moman, Östen Hansson och Olof Johansson den 24 november 1727 med honom slutit om utjorden Lakamark bestående av 6 seland förmedladskatt. Dock som samma jord i långliga tider legat under Utanås by och Eric Momans samt Östen Hanssons hustrur föregivit att deras hemman skulle av sig komma och ruinerade bliva om de ej få återlösa bem:te jord, som dem tillhörer och deras män dem ovitterligen och oåtsport bortsålt och Olof Johanssons systrars målsman Lars Olofsson även sökt ändring i anförde köp. Alltså prövar Rätten skäligt, samt17 Cap: Jorda B: LL: jämväl Kongl Förordningarne ang.de skattskyldig jords förminskande av den 2 maj 1673 och 21 juli 1677 enligt, att upphäva Olof Olofssons hande om förmälte jord, som bör emot lösen under dess bohlstad läggas.
AGN1765,12/3,§40:
S:D: Efter denne Rätts utslag d. 5. Decembris förledne år befants nu den, uti håll vid gästgivargårdarne Önska, Afwa och Lefwar anslagne allmoge vara inkallad, och tillstädes igenom fullmäktige viceFiscalen Välbetrodde Peter Norberg ifrån Siälewad, Pär Pärsson äldre ifrån Strande ifrån Arnäs, JonNilsson i Banafiäl ifrån Grundsunda och Nils Olofsson ifrån Lögdeå från Nordmalings Sokn, att hörasöver såväl gästgivarnes som reservehållarnes gemensamma klagan, i anseende till den dryga skjutsende vid gästgiverierne nödgas underhålla, till lindring varuti de påstå ej allenast flere reservehästar, utan ock att allmogen själva böra ligga i hållskjuts.
Bemälte allmoges fullmäktige uppviste till förklaring häröver Konungens Befallningshavandes i Länetd. 9 Dec: 1761 Nya Hållskjuts Inrättning, i följe varav, som gästgiverierne emot betingade 6 lispundhö och 2 daler kmt i penningar av röken, finnes vara förbundne, att svara för allmogens hålldygn, så påstodo de nu att därvid förbliva borde. Och vore väl allmogen icke obenägen att något öka gästgiveriernes förmåner, där det i godo ske kunde, men att ligga i håll vid gästgivaregårdarne, skall både emot Kongl. förordningen av år 1746 såsom ock emot själva billigheten varav mångens förmåga vara stridande, emedan en del är 10 mil och mera avlägne ifrån gästgiveriet, vartill de blivit anslagne, en del åter så fattige på foder, att de över vintern ingen häst vid gården underhålla kunna. Hållande i övrigt före, att Höga Överheten jämväl har avseende på deras hemmans skötsel, som med ett hållsbevakande vid gästgivaregården i flera dagar och ofta den tid eftersättas skulle, som högsta nöden fordrar till deras näring. Härads rätten sökte på åtskilliga sätt föreslå förlikning emellan gästgivarne och reservehållarne å ena samt hålliggarnes fullmäktige å andra sidan, men förblevo dock de bägge förre enständigt vid deras påstående om hållskjuts, varförutan de icke skola finna sig belåtne eller längre kunna bestrida skjutsen till de resandes forthjälpande. Annars fördärvades både deras hästar och hemmansbruk och Gästgivarne Erik Öberg, Olof Söderström, samt Olof Öberg ansågo sig nödsakade att uppsäja gästgiveriet. Nu vore väl förra tinget någon tillökning av reservehästar föreslagen ifrån näst till varje gästgivaregård belägne hemman. Men härmed tyckte varken gästgivarne eller reservebönderne sig vara hulpne, helst de förra hade längre väg att uppbåda sådane hästar vid infallande skjuts och de senare nästan lika besvär underkastade samt på långt när icke uti den frihet att sköta sine hemman som den övriga allmogen. Gästgivarne finna därföre sig vidare intet förpliktade emotdet betingade hö och 2 daler penningar hållskjutsen bevaka icke heller reservebönderne mera skyldige att stå under tvång, än de andre hemmansåboer, som äro och således böra vara hålliggande. Klaga vidare gästgivarne över den dyra tiden, de resandes starkare fart, än då föreningen med allmogen ingicks. Högre pris på hästar och brist på drängar, som uppbåda skjutsen med mera. Dtta allt har Härads rätten övervägat och anser icke mindre betänkeligt att binda den långväga allmogen till hålliggande vid gästgivargårdarne, än besvärligt för gästgivarne och reservehållarne, att i desse tider då farten av resande är större och priset på allt högre, bestrida håll- och reserveskjutsen allena, synnerligen när deras små och på foder till hästars underhållande knappa hemman i betraktande tages. Härads rätten finner i jämförelse med lag i 28 Cap: Byggbl och Kongl 1734 års gästgivareordning å ena, samt Kongl Majts Nådigste förordning d. 23 Dec: 1756 angående hållskjutslegans tillökande å den andrasidan både till gästgivarnes och den långväga allmogens påstående skälig grund vara, varföre de förre äska och de senare sig hålliggandet vid gästgivaregårdarne undandraga, gästgivarnes förbindelse efter 1761 års skjutsinrättning synes ej kunna läggas dem till last eller medföra någon beständig skyldighet att företräda hållskjutsen, men allmogens plikt att ligga i håll anser Härads Rätten ostridig där det utan ymnig tunga sig göra låter. Prövas alltså till gästgivarnes och reserveböndernes understöd i skjutsen, ingen annan utväg öppen vara, än att den närmast belägne allmogen på 2 eller 3 mil när gästgivargården måste själva i varv med 2 hästar om dygnet bevaka hållskjutsen. Men de längre avsides boende tillåtet att därifrån vara fria emot skälig betalning till de skjutsande, och att det för övrigt åligger gästgivaren med en häst sedan hållhästarne åtgått, och ytterligare reservbönderne i ordning som de behövs och uppbådas, att forthjälpa de resande -- emedan förra skjutsinrättningen härigenom förändras och följaktligen ett nytt förslag på hålliggarne upprättas bör till erfarande om deras antal, som bekvämligen vid gästgivaregården kunna hållskjutsen bevaka och vilka till ersättning för deras besvär äro förbundne. Ty hemställes alltsammans till Konungens Höga Befallningshavandens i Länet vidare Höggunstiga beprövande och förordnande efter omständigheterne.

Relationer och barn

Gift 1739-10-12 i Själevad, Västernorrlands län, Sverige.
Brita Linneria. uparrow.png Född 1695-12-30 i Svedje 3, Själevad, Västernorrlands län, Sverige 2 .
Död 1769-04-15 i Främmerhörnäs, Själevad, Västernorrlands län, Sverige.
Källor
  1. NYL 246
  2. NYL 246, 389

Framställd 2024-08-23 med hjälp av Disgen version 2023.