Ansedel Maria Andersdotter

1710-1780

Född 1710-03-16 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1780-12-23 i Järnäs, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Maria Andersdotter
Född 1710-03-16 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1780-12-23 i Järnäs, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
F Anders Mattsson.
Född 1685 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1740-01-12 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

FF Matts Andersson.
Född 1650 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1695 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.


FFF Anders Håkansson.
Född 1603 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1694 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

 
FM Märit Jonsdotter.
Född 1650 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1721-04-30 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.


FMF Jonas Eriksson.
Född 1590 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1662 i Mo, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

 
M Anna Eriksdotter.
Född 1682 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1757-04-01 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

MF Erik Samuelsson.
Född 1645 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1728 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.


MFF Samuel Esaiasson.
Född 1610 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1676 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.

 
MM Anna Eriksdotter.
Född 1650 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död.

 
 

Levnadsbeskrivning

Född 1710-03-16 i Lögdeå, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Död 1780-12-23 i Järnäs, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.
Levde från 1763 till 1768 1 .
Bonde
Levde från 1750 till 1757.
DÖDSRUNA:
Änke hustru Maria Andersdotter född 1710 den 6 Martini. Fadern bonden Anders Mattsson i Lögdeå, modern Anna Ersdotter. År 1734 den 24 Juni ingick hon äkt med avlidne dannemannen Anders Persson i Järnäs vilket upplöstes 1753 då han dog. Deras äktenskap välsignat med 11 barn, 4 söner och 7 döttrar.
Sista 29 åren änka. Känd för god och kristlig levnad, välsignad med en god hälsa. Hon dog av slag den 23 Dec och begravd den 31 Dec efter likpredikan i anslutning av Joh 3 kap. v 20-22. Dess livstid var 69 år 8 v 5 d.
-
Lars Sjöman var fosterfader för Anna Sjöman Andersdotter.
Annas syster Cristina Andersdotter betecknas i HFL som svägerska till Östen Levander
AGN1750,14/7,skattevärdering
Skattevärdering över Kronohemmanet nr. 3 i Järnäs
Kronohemmanet nr 3 å 10 ½ sel. eller (27/76) gärdemantal i Järnäs, Nordmalings Socken och Ångermanlands norra fögderi, enligt Högvälborne Landshövdingens och Riddarens av Kungl. Svärdsordens Hr. EricAdelströms remiss den 8 Juni 1749 förrättad in loco av underskrevne värderingsmän den 14 Juli 1750.
Enligt Jordeboks annotationerna har Jon Olofsson ( Jonas Olofsson ) från Järnäs gått ifrån detta hemman 10 ½ sel. Kronojord år 1716 och antagit Herman Nilssons hemman, som eljest fallit till Öde, ochsåledes har ingen nyttjat åberopade Kronohemman till o. m. 1720. Sedermera berättades den ena efterden andra hava det till- och av-trätt, till dess nu avl. Anders Pärsson för 12 eller 16 år tillbakadetsamma emottagit, vars änka nu där boende är, och åstundar nämnda hemman för sig och sina små barntill Skatte inlösa, i synnerhet som hon med dess avl. Man detsamma så gott som Öde liggande emottagit, och efter handen nytt bebyggt. Vid ägornas besiktigande befanns jordmånen i
ÅKERLANDET bestående av idel fin och vit och grövre röd sand till grund, hart nederom sval bundet,som fanns blandat med någon ringa mylla och klappersten, varande till större delen … med gräset däromkring avsvent och bortbränt och förtorkat, samt i övrigt Säden med ganska mycken landhafre uppfylld, som Åbon icke förmått utrota, ehuru därpå så mycken mera slit blivit använd, som utom den öppna Åkern på intet skulle alla Byns ägor över, något till Åker tjänligt land ej till finnandes, varför ockden gamla Åkern måste nyttjas, fastän för anförda ägors skull frukten därav är mycket ringa, på flera ställen icke kastandes av sig utsädet. Vilket ock värderingsmännen nogsamt skönja kunde.
ÄNGESLANDET består mestadels av Ängs och Myrslått, som Åbon vitt omkring och långt ifrån Byn havermed sina grannar, dels i skiften, dels ock det mesta stycketals och särskilt nyttjar, vilka Myrar dock skola vara de sämre till grannarnas, de där förmenas hava intagit de bästa Slåtterna, under den tid detta hemman Öde legat, klagas över det ringa Mulbetet, i följe varav tillräckeliga Kreatur ej heller till hemmanets vidmakthållande födas kunna.
SKOGEN av Tall och Gran är väl något ymnig, men berättas icke kunna göras för Åboen vidare fördelaktig, än att någon ringa brädetillverkning emellanåt skett till avsalu på Byaägarnas egen Såg i Qvarnbäcken, som allenast går Vår eller (stri) vattnet vid pass 14 dagar. Dessutom nyttjas Skogen till Tjärubränneri, ( haft något till avsalu.) I samma bäck har ock Åboen med en av sina grannar tillsammans en Sqwaltqvarn (Skvaltkvarn) till husbehovs mäld.
HUMLEGÅRD har Åbon jämte dess grannar för några år tillbaka försökt anlägga, men i anseende till den svaga jordmånen, med ingen fortgång, varför de åter där med nödgats avstå.
FISKEVATTEN har i Havssjön, vartill ägorna är liggande, tillförne varit fördelaktigt, men nu klagades detsamma uppgrundat och förskämt. Icke destomindre fångas här både Sik och Strömming uti Skärgården av utbyggare, som får uti fiske ligga.
Sedan nu om hemmanets beskaffenhet och lägenheter Syne- och Värderingsmännen gjort sig underrättade,befinnandes väl, att Åker och Änges landet är ganska svagt och ofruktsamt, men att Åbon likväl kangöra sig god nytta av Skogen och Fiskevattnet, samt till äventyrs om mera flit på Åkerbruket än Skogen användes, att han ock hade av Åkern till förvänta sig någon bättre fördel.
I anseende till slika omständigheter, prövades ovanstående Kronohemman vara värt 10 dr. Smt. selandet, som gör på 10 ½ sel. 105 dr. Smt. Vilket likväl Höga vederbörandes omdöme underställt varder.
AGN1751,7/3,§2:
S:D: Å Borgaren Nils Wenmans i Umeå stad vägnar anmälte efter fullmakt och laga föregången stämning Rådmannen därstädes Hr Zacharias Renhorn hurusom berörde Wenman igenom Järnäs Byemäns i Nordmalings Socken försummelse att utmärka en häll liggande i farleden av deras skärgård, Skiäruskiärs Sundetkallad, 1749 om våren lidit skada uppå sitt fartyg, som han påstår att de jämte plikt efter Lag med250 dalers koppmts ersättning måtte påläggas betala. I vilket mål sig nu inställte och sig förklarade Anders Jonsson, Erik Persson, Dawid Swensson och Jon Jonsson å egna och änkans Maria Andersdotters, samt Olof Olofssons i Järnäs vägnar, föregivande att Wenman farit vill eller blivit väderdreven utur rätta farvattnet inpå själva vattnet, det vittnen Olof Andersson i Öre och Per Östensson därstädes skola veta att intyga, vilka ock Rådman Renhorn till upplysning om Wenmans tagne skada godkände och sig åberopade. Men i övrigt bestridde svaranderne alldeles, att den häll, som nu vill sägas liggai farvattnet, varit dem tillförne kunnig. En stång eller märke skall eljest finnas upprest på den såkallade Sikhällan till rättelse om själva hamnen. Förenämde vittnen avlade ojävade den vanliga vittneseden, och därpå berättade först och särskilt Olof Andersson att han varit i Tiäruskiärs hamn eller Sundet, då Wenman med sitt fartyg kom seglandes och tyckt, att han gick alltför nära landet jämväl utlät sig till de andra i hamnen vore med fruktan, det skulle väl lyckas, och i det samma rände fartyget på udden av den så kallade Sikhällan vid pass 16 eller 17 famnar därifrån, varest han blev ståendes, men åter efter något arbete och ett dygns förlopp ungefärligen lossat. Så framt Wenman gåttvanliga segelleden och icke för nära intill landet av Sikhällan, utan bättre åt andra sidan, där vattnet är nog djupt, hade all fara kunnat förekommas. Detta vittnet har ej heller någonsin tillförneblivit varse att grundet ifrån berörde hälla sträckt sig så långt ut, som då befanns, har ej hellerförr någon remmare på ovanberörde ställe varit nedsatt. Sedan vittnesmålet var uppläst, påminte fullmäktigen Renhorn, att även ett grund eller örn skall finnas på andra sidan emot Sikhällan, den Wenman nödgats fly och således kommit för nära hällan, men vittnet gav vid handen, att emellan bägge desse land vore tillräcklig vidd av djupt vatten och ingen fara mitt efter själva Sundet. Per Östensson intygade detsamma som Olof Andersson vad längden emellan stället, där fartyget stannade och Sikhällan eller fast landet emellan angår, samt att Wenman kunnat undvika all fara om han allenast gått sålångt ut på vattnet ifrån samma ställe, som fartyget var brett. I övrigt har ingen skada av desse vittnen förmärkts vara fartyget tillskyndad. Vidare som desse vittnen ej kunnat giva någon tilförlåtelig upplysning, om det ifrån andra landet emot Sikhällan sig sträckande grund. Så anhölt Rådman Renhorn om uppskov i saken till nästa Ting, häröver att inskaffa flera vittnen, varemot svaranderne ejheller hade något att påminna. Och fant därföre Tings Rätten i anseende till anförde omständigheterför rättvist samt 16 Cap Rättegångsbalken likmätigt, att bifalla Borgaren Wenman det begärde uppskovet till flera vittnens inkallande. Likväl med åtvarning till Järnäs Byemän, att de i medlertid tillförekommande av olycka för de sjöfarande på de ställendär nödigt är uppsätta remmare till rättelse,varom vederbörande Konungens Befallningshavande uppå anmälan vidare lära besörja, såframt det underlåtes.
Källor
  1. Nordmaling (AC, Y) DII:1 (1763-1794) Bild: 260 Sida: 22

Framställd 2024-08-23 med hjälp av Disgen version 2023.