Ansedel Per Mikaelsson

1630?-

Född omkring 1630 i Övervike, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död.
Per Mikaelsson
Född omkring 1630 i Övervike, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död.
F Mikael Persson.
Född 1601 i Övervike 1:2, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död 1684-02-23 i Övervike 8:2, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.

   
 
   
 
M Katarina Mattsdotter.
Född 1605 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
Död.

   
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Född omkring 1630 i Övervike, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död.
Bonde
Levde från 1680 till 1698.
ANTECKNING:
5.1 Visst har jag nämnt för dig att 25755 PMi är från Övervike 8:2? Han verkar också ha två döttrarKarin, och det bör vara fel. Du har antagit att 27274 PE är far till NP. Pappa har antagit (osäkert)att han är s t PO i Killingsnäs. Om man studerar mtl där RasSam efterträds av h K (1697-1700) och därefter av NP (1700-12) får man istället intryck av att NP är g m (inte son till!) KP. Detta bekräftas av att NP har en dotter redan i mtl 1701, dvs född ca 1685, bör vara dotter till RasSam. Jag tycker att du ska ta bort 27273 KP. Enligt 1684 ht p 7 gjorde 25756 SiEl anspråk på stuga på kronohemmanet Ultrå. Om PMi i Ultrå och PMi i Finna är identiska kan ju inte SiEl göra sådana anspråk under sinmans livstid. Jag tror att det är så. I 1682 vt §5 talas om hans oä dtr vilket bör vara en som föddes 1651, se Släkter och gårdar i Arnäs s. 614. Eftersom han finns i 1681 år smtl i Finna bör flyttningen mellan Ultrå och Finna ha skett 1680. (Han nämns nämligen som boende i Ultrå i Hsd RR 1680)
Svar till PS
5.1. Gick inte PMi 25755 från Övervike 8:2 till Burön 1?
PMi är ju samtida på Burön och Finna.
Svar från PS:
Nej, enligt Arnäsboken var PMi s t MiE/ KL på Hornön 5:1. Han och EMi på Hornön 3:1 är nämligen förmyndare för s OP:s barn på S-älvsjö 1:1, vars hustru också är fr Hornön 5:1. MiE har också en son Pervilket framgår av Arnäsboken s 176. Källan för PMi:s på Finna 1 ursprung från Övervike 8:2 är Hsd 1680 25/2 §1 där det omtalas att PMi, Ultrå är svåger t EO, Tävra.
(PS)
DBA1651,7/8,§3:
Pigan Sara Persdotter i Näset blivit mökränkt av Per Mikaelsson i Wike, barn avlat
DBA1656,27/3:
Per Mikaelsson i Wike som gjort mökränkning, härföre han tillförende är sakfälld är till- 40 marker.Och efter Moses lag är han pliktig giva henne morgongåva- 80 mark. Men nu klagade att han treskas emot domen, därför han sakfälld för dombrått. Penningar 3 marker.
Hans fader Mikael Persson för okvädningsord för rätten sakfälldes peninngar- 3 marker
DBG1663,17/8,§8:
Opplästes PROTOKOLLET, som på nästförra tinget den 26 februari om hustro Brita i Bodom och hennes vederparter betygat och vittnat blev. Sedan rannsakades, betygades och avlopp nusom följer, näml:
En gammal piga Marit Joensdotter vittnade även detsamma, som Kyrkoherden Hr Swen den 26 febr nästl.på tinget vittnade om vidjelänken, mjölkens onytta, och huru dess nytta igenkom. Men det hust: Britahaver sig på henne beropat hava sett när som Kyrkoherdens förriga hustro, Sal: hustru Karin, skallhava givit henne mjölk igen uti en bägare till hennes bonyttas förbättring, säger hon därtill alldeles nej.
Kyrkoherdens gamla tjänstepiga Sara Eriksdotter vittnade sig en gång råkat hustru Brita i Bodom vidkvarnhusbron emellan Prästgården och Bodom. Då haver Brita gråtit och sagt på sig vara komne och förde stora beskyllningar på sin hals, och där hon därföre skall mista huvudet, skall väl flera i socknen det samma undergå, vilket tal bem.te Sara strax hon hemkom berättade i köket för de andra prästpigorne.
H: Sigridh, Pehr Michelssons i Ultrå, vittnade efter avlagden ed, att hennes grannhustru, H: Anna, Anders Zebbiörssons, hade en gång mistat alldeles sin smörlycka, som alle grannhustrurne det förstodo, gingo de fördenskull /:undantagandes hustru Brita i Bodom, som ock den tiden där i Ultrå bott:/ till hustru Anna med något mjölk och flöter vardera, och inlät i hennes kärna, och kärnade de mest hela dagen och dock intet smör bekommo, och således vore de alla omisstänkte. Gingo de sedan alle tillhopa till hustru Brita och togo i hennes frånvaro något mjölk och flöter och inlät i hustru Annas kärna, begynte så H: Sigrid kärna och fick strax smör, varav hustrorne besluto, att hustru Brita hadeH: Annas smörlycka borta.
Lars Olofsson i Utterå avlade sin ed och vittnade, att alltid emedan bem.te hustro Brita där i byn bodde mistade de andre hustrorne som oftast deras mjölk- och smörnytta, men aldrig hördes henne om sådant klaga. Kan henne fördenskull icke befria ju därmed någon konst brukat.
Anders Zebbiörsson i Utterå vittnade efter avlagden ed även det samma son H: Segridh Pedher Michelssons vittnade, att alle grannhustrorne /:undantagandes hustro Brita:/ lade sitt smör ämbar i sin hustrus kärna och kärnade en hel dag, och dock intet smör bekommo. Men så snart de hade fått något smörämbar hos hustro Brita och lade i kärnorne fingo de strax smör de begynte kärna och därhos sade henne då i fullt rykte vara för lövjeri.
H: Anna Anders Zebbiörssons avlade sin ed och vittnade även detsamma som H: Segrid och Mannen, att hon fick sin smörlycka igen hos hust. Brita, då alle grannhustrorne /:vid pass 16 år sedan :/ hade burit sitt smörämbar tillhopa och kärnat, sedan proportionaliter smöret bytt.
Siuhl Persson i Dombäck avlade sin ed och vittnade, att hustro Brita i Bodom var i fullt rykte för lövjeri, då hon ett år bodde i Dombäck, vilket är vid pass - 9 år sedan.
Olof Eriksson i Utterå nu boerndes i Bodom avlade sin ed och vittnade, att när han förra gången bodde i Bodom vid pass - 5 år sedan Brita dit kom, mistade hanofta sin smörlycka, och så snart hans hustro fick byta sin mjölk tillhopa med hustro Britas mjölk, fick hon stundom sin fulla nytta igen, ochstundom intet. Bem.te Olof Erikssons hustro avlade sin ed och vittnade även det samma som hennes man betygade.
H: Sara, Sal: Olof Olssons änka i Ström vittnade efter avlagden ed, att hustro Brita i Bodom bodde för 30 år sedan i Ström, då mistade hennes grannhustror alltid sin smörnytta, och så snart de finge byta sin mjölk tillhopa med hustro Brita, fingo de strax sin nytta igen, och således måste de, så framt de skulle hava sin fulla nytta, var ander gång de kärnade byta sin mjölk tillhopa, och sedan hustru Brita kom därifrån, blevo de obesvärade för denne bytningen och mjölkens onytta.
H: Anna Anders Zebbiörsons i Utterå och hustro Segrid Erik Johanssons i Fånbyen besvärade sig, att hustro Brita i Bodom sade, sedan de komme ifrån Rätten, att de hava svurit och vittnat orätt emot sig, därhos undsagt och hotat dem, deras ed skall följa dem hem och för sådan hotelse drista de sig intet gå härifrån, emedan de hava tillförende av hennes hotelse mycket ont vederfarit, sålunda, att dentiden de fingo igen sin mjölkenytta hos hustro Brita, haver hon hotat hustro Anna henne därföre betala, skulle ock morgon därefter Erichsmässe tiden, då hust. Anna utsläppte sina 6 kor, kom strax björn utom åkerhagan, där av för henne ihjälslog 3 kor och den fjärde mycket illa skadade, och för HansJonsson 2 kor och den tredje illa rev och skadade, därtill ock mistade de samma natt igenom björnsnederslag 2 hästar, varav de hava en misstanke skadan tagit förmedelst hustru Britas hotelse, såsomock härtill haft en skräck för henne och intet tort allt sådant uppenbara. Anlangande den misstanke,som H: Sigrid besvärar sig över, är sålunda, att hon kom uti någon oenighet och trätomål med hustro Brita i Bodom, och således blev då av henne undsagt och hotat. Sedan något därefter, råkade H: Sigrid för en oförlig sjukdom, som Kyrkoherden och andra flere vittnade, att hela hennes kropp uppsvullnade och var i anseende röd som en blod och hennes händer och fötter ihopkrumpnade. I samma sjukdomlåg hon till sängs i en stor värk och vedermödo uti 1 1/2 vecka och kom intet till sin förra krafterpå 5 veckor därefter, och på den ed, som H: sigrid haver gjort, vittnade hon allt detta sig såledeshänt vara.
En Nämdeman Thore Olofsson i Banafjäl och flere i Nämden betygade, att så ofta Nämden Britas ärenderhade haft för händer, att göra däruti något slut, haver hon aldrig varit benögd med Nämdens gottfinnade, utan hotat och undsagt dem , som ock en del ont vederfarit är, draga de därföre en räddhåga för henne, och nästan intet töras göra henne emot, och såge gärna de vore av med henne utur socknen.
Olof Larsson i Utanås håller ock H: Brita i Bodom misstänkt, att hon skall hava förgjort sin sons Michel Olssons hemliga Mandoms krafter, av orsak, att hennes son intet fick den pigan till äkta, som Olofs son nu till hustro haver, ty så snart de tillhopa bleve vigde, kunde de intet hava något umgänge tillhopa, som äkta folk plägar hava, utan hans hemliga Mannedom är väl frisk till dess han kommervid sin hustros kropp. Men sedan strax alldeles odogse, så snart han kommer in till henne. Alltså begärde och påstod han, att hon sig därföre lagligen befriar, som hon dock intet göra kunde.
Trenne gamle nämdemän, Matz Erichsson i Hielta, Anders Andersson i Strand och Pehr Siuhlsson i Lundebetygade, att hustru Britas i Bodom fadersyster H: Brita, Sal: Anders Nilssons i Stöbbersmark, somöver - 30 år sedan är död bliven, skall ock hava varit i fullt rykte för lövjeri, och att hon kundetaga Mandomskrafterne ifrån Mansens hemliga Ting när hon ville, och återgiva sådant igen, då hennebehagade, varav förnimmes henne släkt haft hava uti lika beskyllning, som henne påfört är.
Kyrkoherden Hr Swen REFERADE, att A:o 1660 haver en lapp, i anseende lika som en OFFICERARE uti hansfrånvaro kommit i Prästgården och av hans hustro begärt brännevin, som han ock bekom, och strax sade, det elaka människor hava till sådant förgjort och förvanskat lyckan, varöver och Prästhustron hade sig besvärat, såsom och sade lappen, jag skall laga så att den människan skall komma hit, eftersomden är eder närmsta granne, gick av och till på golvet och stundom såg genom fönstret. Omsider komBrita i Bodom in på Prästgården, och lappen sade, här kommer den djävulen, och så snart Brita i stugun inkom, görandes sig till ärende att begärande köpa lärft eller blaggarn. Så gick lappen ut. Strax därefter bortgick Brita. Sedan kom lappen in och sade, gack nu hädan till helvetes för allt det onda du har i gården gjort haver, och därefter fingo de nyttan igen i Prästgården med brännevinsbränningen.
Olof Larsson finne ifrån Sunnansjö och Nätra Socken, som hustro Brita i Bodom på förra tinget sig oppå beropat vara sin sagesman, att Maria Abrahamsdotter skall hava förgjort Mickel Olofssons Mandomskrafter i Uthanåås, så var nu samma finne här till svars, och kunde Brita honom icke något övertyga vad som hon i så måtto honom beskyllt haver, utan hon sådant först för honom haver sagt och således själv därföre stå måste, icke heller kunde hon bevisa Maria Abrahamsdotter vara knedhora och mycket mindre förgjort Michel Olofssons mandomskrafter i Uthanåås, som hon haver beskyllt henne före.
Emedan som hustru Brita i Bodom sig icke lagligen ifrån de svåra saker leda kunde som IN ACTIS finnes, sköts därföre om sådant till Nämden, och efter noga övervägande RESOLVERADE som följer:
1.o För undsägning, som Brita på folk och deras bo gjort haver, sedan därpå ont vederfarit, såsom ock är befunnen med lövjeri eller Trollkonst, alltså kan denne ringa Rätten efter 13. Cap: av HögmålsBalken och EXODI - 22 Cap: 18. versen henne icke ifrån livsstraffet befria.
2.o Maria Abrahamsdotter kändes fri från de beskyllningar, som bem:te Brita påfört haver, och hon Brita böta efter - 20 av Tingm. Balken.
Allt detta hemställes uti all underdånig ödmjukhet till den Högl: K: Hofrättens Högmäktiga RESOLUTION. I marginalen: Den 12. September är hele denne - 8. Puncten om Brita i Bodom till Hans EXCELLENS GOUVERNEUREN översänt att förskicka till den Kongl. Hofrätten.
Resolution från Hovrätten:
Tvenne rannsakningar och en dom ifrån Grundsunda och Arnäs Socknar över hustru Brita i Bodom, som förutan det hon alltid uti grovt rykte varit haver där hon bott och vistat haver, lövjeri och trollkonst brukat och ifrån sine grannar Mjölke- och Smör Nyttan borta haft. Beskylles ock hava brännevins bränningen i Grundsunda Prästegård förvanskat och förgjort, samt åtskillige därpå ock olycka fölgderär. med undsägning hotat jämväl misstänkt och beskyllt hava Michel Olssons i Utanås hemliga Mandomskrafter förgjort, eftersom hennes faders syster hustru Brita i Stybbersmark, som förlängst döder äroch i fullt rykte varit samma konst kunnat och brukat haver, men hon hustru Brita däremot för det samma Maria Abrahamsdotter beskyllt och henne därtill med har henne horkallat, varföre hon Maria dockav Tingsrätten befriat är och hustru Brita efter Tingsm. Balkens 20. Cap: att plikta sakfällt, så ock efter hon ovanberörde svåra beskyllningar lagligen ifrån sig ej leda kunnat till livet dömd, som av rannsakningarne vidare är att se.
Resolutio. Hustru Brita i Bodom för denna sin förövade olovliga och fördärvliga misshandel för Tingstugudörren rygghuden mista och kyrkoplikt undergå, och sedan Socknen förvisas.
Oppå den Konungl. Hoffrättens vägnar
Seved Bååt
Erich Gyldenbringh
DBG1665,15/2,§4:
Olof Siulsson i Önskan, som är Länsman och Gästgivare anklagade efterskr.ne, att de hava blivit tillsagde komma i Gästgivaregården med sina hästar och skjutsa för Penningar, som de utan laga förfall med treske hava försummat, varföre blevo de efter 13. Puncten av Gästgivareordningen för var gång -3 marker Silver Mynt vardera sakfällte, N:
Nils Matsson i Fillingen,En gång 3 marker
Pehr Michelsson i Ultrå,Två gånger 6 marker
Lars Olsson ibidem,Två gånger 6 marker
Erik Olsson i Banafjäl, En gång 3 marker
Peder Nilsson ibidem, En gång, 3 marker
Olof Nilsson ibidem, Två gånger 6 marker
Daniel Matsson i Finna, Två gånger 6 marker
Summa 32 marker treskiftes
(Länsman Olof Siulssons anmälan till nämnden inlagd i domboken i anslutning till protokollet.)
DBG1668,7/3,§4
Pedher Michelsson och Anders Zebbiörsson i Ultrå blevo 1666 den 29 augusti på tinget skriftligen befallt tinget näst därefter COMPARERA att svara uti en sak enellan sig och högl. Länsmannen om några slåttägor och fäbodar, vilken stämning de hava försummat. Därföre blevo de efter - 33 av Ting. M. tillhopa sakfällte 3 marker treskiftes
DBG1671,21/8,§1:
Tolvmännen Olof Andersson i Sund, Michel Olsson i Banafjäl och Pehr Michelsson i Utterå betygade, att Anno 1667 om hösten fraktade av dem Joen Mårtensson ifrån Eneköping en farkost härifrån till bemälte Eneköping om en viss summa, och våren därefter samma igenlösa varda tillika med frakten så när som på 1 daler 20 Kopp Mt. Siul Nilsson ibidem var fuller med Joen Mårthensson vid betingandet, men inte något Contract å sine egna vägnar gjorde eller det nämnde, utan Joen Mårthensson allena för Farkosten över tyr och frakten handen sträckte.
R: Rätten prövade skäligt, att bem.te Siul Siulsson betalar till Jon Mårthensson frakten för sitt gods till Enköping efter Mätismanna orden, och åtnjuter till avkortning det arbete han på farkosten haver gjort tilika med en skälig båtsmanshyra, vad bevisligt vara kan.
DBG1673,7/3,§4:
Pedher Michelsson och Anders Zebbiörsson i Ultrå blevo 1666 den 29 augusti på tinget skriftligen befallt tinget näst därefter COMPARERA att svara uti en sak enellan sig och högl. Länsmannen om några slåttägor och fäbodar, vilken stämning de hava försummat. Därföre blevo de efter - 33 av Ting. M. tillhopa sakfällte 3 marker treskiftes
DBG1673,22/8,§8:
Kasa slåtterödnings hälft, som för någon kort tid sedan är ifrån rätta bolbyn för betalning under Stensäther by kommen, njuter Per Michelsson i Ultrå för betalning av gode mäns värdering återlöste under rätta bolbyn igen.
DBG1675,16/8,§5:
Pedher Michelsson i Ultrå beviste här inför Rätten sin rättmätige skuldfordran hos efterskrevne, Näml: hos Esaias arvingar i Stensättre 3o d...... ett lisp koppar och en häst 28 d.kmt Hos Jon Sjulssons änka i Ultrå skyldig 50 daler, därför i underpant satt sin nya gård. Johan Andersson i Stensätter 5 daler som mågen Per Olsson nu lovade betala. Nils Matsson i Fillingen 5 daler kmt som han ochNils och Per Andersson i Ultrå 30 daler kmt som ock tillstått blev, vilka pålades var för sig sin skuld betala eller under Executorens avhjälpande remitteras.
DBG1675,16/8,§6:
Nils Johansson i Kaasa blev sak 3 marker för det han haver slagit Pehr Michelssons och Per Anderssons i Ultrå wallbarn, det han intet kunde unkomma eller neka före.
DBHärnösand1680 25/2 §1:
där det omtalas att PMi, Ultrå är svåger till EO, Tävra.
DBG1682,27/3,2:
Det insinuerades av Per Michelsson i Ultrå en Hans Excell:s Hr Gouverneurens Remiss av den 26 Nov: 1681, angående brandskadan han jämte sin granne Joen Siulsson lidit. Varöver rannsakades och befannsskadan vara skedd år 1674 Allhelgons tid, då all årsväxten var inbärgad , varöver skadan då strax blev skattad till 1400 dal kmt. Men som samma mätning syntes något hög, modererades den av Tings Rätten åt bägge grannarne tikll 1000daler, som allmogen pålades efter Lag och Byggareordningen uppfylla,vilket intill denna tiden ej har kunnat till fullnad utgå, så väl för de många krigsbesvär och missväxt förflutne åren varit, och som eljest därföre, att Tingslaget mycket litet och ringa är, bestående allenast av 19 mantal jord eller 40 rökar både stora och små . Dock haver allmogen efter sin förmögenhet hjälpt dem som skada lidit med timmer, näver, dagsverken, någon skaffsäd att framhjälpa bådesig och boskapen med, så allt de som andra någorlunda i behåll äre framhulpne. Varöver Sockenskrivaren skall oppgöra en uträkning huru mycket det sig bestiga kan, som då att uppfylla bristen, så i anseende till skadan, vilken lärer vara nog hög värderad, som till Tingslagets ringhet en brandstod a16 öre kopp Mt selandet, som pålades tvenne terminer att utgå, Näml: innevarande år 1682 av selandet8 öre och nästkommande år 1683 även så mycket. Varmed Tingslaget sitt yttersta åtgjort, vilken brandstod Joen Siulssons änka och Per Michelsson äga halvparten vardera oppbära och vara därmed benögde.
DBG1682,27/3,§5:
Michel Östensson i Brynie och Ahrnäs Socken och Pehr Michelsson i Finna och Grunsunda Socken tvistade sinemellan om en lagstadd piga, och såsom samma piga var Pehr Michelssons dotter ehuruväl oäkta,den han ifrån barndomen oppfött intill dess hon kunde tjäna folk, då hon ifrån honom kommen är tillMichel Östensson med hans lov, och sedan hon honom i två års tid tjänt, låtit Michel i tid veta, det han henne igen hava ville, ty finner rätten skäligt, det hon bliver hos sin fader i tjänst, dit hon redan kommen är, oaktat Mickel Östenssons städjepenning, den han i otid utgivit och honom i rättantid återlevererad varder.
DBG1682,27/3,§7:
Öde i detta Tingslag allenast 10 seland i Ultrå by, därav 2 seland uti en utby Flärke öde, som hörtunder Lille Lars Olofssons hemman i Ultrå, som Johan Thomasson nu åbor, vilka äre ödelagt 1678, somingen dem brukat, och allt ifrån den tiden alldeles obrukat legat. Flärke är ett ängesbol under Ultrå bolbyn. De övriga 8 seland är Per Olofssons hemman, som efter hans död ödelades 1677, men brukades likväl det året till 4 seland i bolbyn av grannarne Pehr Michelsson och Pähr Andersson . Året efter, Näml. 1678 lades det alldeles öde, varföre det ock år 1679 d. 10 martii på Härads Tinget förstegången för öde oppböds. Men samma år 1679 höslogs desse 8 sel av Pehr Michelsson och de andra grannarne. År 1680 brukade Pehr Michelsson allena denna jord i bolbyn både till åker och äng. Och som förmärktes det grannarne i Ultrå denna jord sig underslagit genom åverkan, bleve gode män förledit år1681 förordnade att ödesjorden bese, som efter rannsakan befinnes att grannarne, i synnerhet Pehr Michelsson och Per Andersson, som ligga på bägge sidor om ödesjorden, hava henne inslagit under sine tegar till 4 à 7 marker på somliga ställen, mer och mindre, och somligstädes hele styckena, det 4 stycken Tolvmän på sin Edsplikt betygade, varföre Pehr Michelsson och Per Andersson för sådan våldsam åverkan, som de intet undfalla kunde till det lindrigaste på Höga Överhetens behag plikte sine 40 marker Smt vardera och betala Cronan utlagorna för alla åren de bergat haver. Jorden oppbudes nu 2. gången under Cronan, och förbjudes av någon utan lov och minne brukas.
Dito rannsakades över Pällssegärden, som av hela Grundsunda Socken 1672 utgått, och befanns att gemene man sin skyldighet till fullnad utgjort efter befallningsmans uträkning.
DBG1682,27/11,§9:
Änkan hust: Margeta Mattsdotter besvärade sig över Pehr Michelsson i Ultrå, det han henne avhänt tvenne stycken sjöbodar för en ko honom blev tillslagen i gälds betalning, då allt uppvärderades till skuldens avbetalning efter hennes sal: Man, vilken ko hon tog på lega och levde allenast 14 dagar innan hon störtade. Men Per Michelsson haft sjöbodarna uti 7 års tid, och oppburit av dem hyra årligen3 dal kmt, jämväl tillkände han sig huden, när kon störtade. Per Michelsson svarade sig sjöbodarne intet hava för kon allena, utan ock emot andra försträckte saker, varemot hon sjöbodarne honom handfått. Därtill Hust: Margeta nekade. DICENTES å bägge sidor.
R: Emedan bevises kon vara anslagen till Pehr Michelssons skulds avbetalning när CASSIO BONORUM skedde, så skattas hon förgången och missfaren för dess ägare, helst efter han huden sig tillkänt. Och som Pehr Michelsson i 7 års tid benyttjat sjöbodarne, dem han till sin nytta uthyrt, så att han säkert kan vara betalt över och icke under. Ty skattas all hans PRAETENTION opphäven, och sjöbodarne inrymmes änkan igen, såsom Pehr Michelsson sig med dem intet vidare må befatta. Men till Lars Olofsson skall h:Margeta betala ett vinterlass hö, eljest inrymma honom den ena sjöboden.
DBG1684,20/2,§10:
Det ena Jordeselandet, som hört under Ödeshemmanet i Ultrå, och Pehr Michelsson i Ultrå alltjämt härtill brukat och skattat såsom sin pant, haver Johan Joensson, som Ödeshemmanet opptagit till bruksmakt att inlösa efter bysens gång, så snart han hemmanet tillträder.
DBG1685,16/2,§3:
Pähr Mickelsson i Finna sökte inlösa ett notvarp uti Killingsnäs vik, såsom hörigt under Finna byn,och för dess skatt legat omistelig av Anundsjöboerne Nils Jonsson i Fanbyn, Pehr Jonsson i Mesunda och Erich Nilsson i Yterseel, vilket de uti 13 års tid skall hava nyttjat, och sålunda väl under dentiden betalt penningarne, som de därföre givit. Nils Jonsson i Fanbyn och Per Joensson i Mesunda påsine och de andre interessenternas vägnar inlade köpeskriften opprättad den 15 Junii 1672, uti vilken Finna byemännerna försäkra Anudsjö boerne bem:te notvarp och något skog därefter för 80 daler kmtoch satt i vite till köpets kraft sin emellan 30 daler, begärandes få njuta sitt köp. Klagade vice versa över Pähr Mickelsson att han tagit deras not av gisterna och dragit deras notvarp i deras frånvaro, för vilket de begärte Pähr Mickelsson plikta måtte. Pär Mickelsson sade sig haft lov av deras folk som där vore, och såvida intet gjort dem något oveterligt.
R: Ehuruväl Finna Man överflödigt både i vatten och skog haver, förutan Näsviken, uti vilket anseende de ock sin andel uti den sålt till Anundsjöboerne för 80 daler kmt med någon skog därefter, under30 daler kmt.s vite den som sådant rygga vill, så kan likväl Rätten intet vägra den av byemännernalösen som lösa vill emot fulla penningar i följe av Kongl. Resolutioner. För det Pähr Mikelsson gjort sig målsägare för de andra grannarne, vilket de intet ville bestå, pliktar han sine 3 marker Smti anledning av det 29. Cap: Konungs.b L:L:
DBG1691,25/6,§2:
Abraham Pehrsson i Ultrå tilltalte sina grannar Pehr Erichsson och Rasmus Samuelsson, att de i Gräsbäcken åverka bägge ändarna på hans teg han instängt har.
1.att de på löten intagit tvenne gode jordbackar och till sina nytto upphävdat däremot han intet fått, begärte att sådant måtte rättas. Pehr och Rasmus svarade sin svärfader röjt skogen av desse tegändar och därföre dem nyttjat, sade sig vilja lämna Abraham detta tillbaka som han ock längst haft därhan sådant begärt
2.Bevisade att Abraham ävenväl fällt en svedja i Gräsbäcken, som de ingen del hava uti, förutan attden som för honom på hemmanet setat låtit en stor äng igengå med skog varav såväl de som han lida skada.
Res: Har Pehr Erichssons och Rasmus Samuelssons svärfader nederlagt något arbete på Abraham Pehrssons tegändar i Gräsbäcken, så hava de det en långan tid nyttjat och brukat och därföre böra sådant nustraxt avträda till Abraham Pehrsson så att han fullt tegmål får efter skatten . Och när Abraham Pehrsson haft sin Rödning i 3 år bör den även upprevas och delas grannarana emellan efter skatten i förmågo av det 32 Cap: Bygg: B: l:l:
3.Oskäligt är det och tvärt emot lag att den ena grannen utan laga skifte intager jordetal sig tillnytta, och borde väl därföre desse Nyåkrar som klagas över av Pehr Erichsson och Rasmus Samuelsson uppgjorde gå till delnings och Abraham Pehrsson straxt däruti sin lott bekomma. Likväl som det förnimmes att Abraham eller de som för honom på hemmanet setat låtit en äng bredjämte skoggången som kunde vara hemmanet till förbättring, där hon i rätt bruk vore. Alltså prövas för skäligt, att Abraham Pehrsson den samma först upprensar igen och sedan sig till delnings kommer så i ondo som godo efter skatten som det 41 Cap: Bygg: B: ll: förmäler.
DBG1692,29/2,§6:
Befallningsman Hans Olofsson Höök kravde Hr Jon Moman 18 daler kmt. Hr Jon tillstod sig vara skyldig Befallningsman Hans Höök 18 daler men sade Pehr Mickelsson i Ultrå fått Befallningsmans Johan Larssons ARREST på samma 18daler som oppvistes av den 23 Maii 1691 skedder efter Gouverneurens Högvälborne Otto Vellingks order av den 3 Maj 1690 att Befallningsman Hans Höök skulle återbetala tillbonden Pehr Mickelsson de 24 daler 25 öre kmt, som han efter Tingrättens sluträkning d. 16 februari1685 för mycket oppburit av bemälte bonde. Befallningsman Hans Olofsson Höök sade sig samma 24 daler 25 öre hava tillförende betalt till Ränteriet i Giefle, oppvisande ett Jak: Weilands QWITTENS avd. 27 april1686 på 338 daler 14 öre Smt och dem intet andra gången kunna betala, påstod sig vara EXEQVERAD utan dom, begärte att arresten måtte opphävas. Frågades av Rätten efter vad restlängd samma post är betalt, då ett extract av LIQVIDATIONERNE över Sal: Befallningmans Johan Pehrsson HööksRESTANTIER i Landet oppvistes, varest befanns Pehr Mickelsson stå oppförder allena för 3 daler 14öre, där Befallningman Hans Höök likväl av Pehr Mickelsson uttagit 29 daler 7 1/2 öre. Befallningsman Hans Höök sade resten vara uttagen efter Johan Persson Hööks restlängd innan likvidation skedde höll EXTRACTET som Landsskrivaren Ivar Grundell gjort SUSPECT . Svarade om än så varit så betalteHöök likväl sådan rest i Ränteriet intet förrän den 27 april 1686 som QWITTENSET visar, då han sin leverering kunnat rätta efter Likvidation. Till vidare säkerhet jämfördes befallningsmans Hans Hööks QWITTENTIER emot hela resten och befanns att Pehr Mickelsson intet var Befallningsman Hans Höök högre påförd än för 3 daler 14 1/2 öre ej heller han mera ej mera till Giefle Ränteri betalt. Ty blev avslutit att Pehr Mickelsson äger de ARRESTERADE 18 daler hos Hr Jon uppbära på fordran hos Befallningsman Hans Höök, och bör han de övriga 6 daler 25 öre själv till Per Mickelsson fylla
AGN1697,30/10,§20:
Johan Pehrsson Höök lät första gången oppbjuda Pehr Michelssons hemman i Finna bestående av 5 selandförmedlad skatt som han köpt av Pehr Michelsson för 293 daler d. 22 April 1690.
AGN1698,22/2,§15:
Johan Persson Höök lät andra gången oppbjuda Pehr Mickelssons hemman i Finna 5 sel ny skatt som ha köpt av Pehr Mickelsson för 293 daler Kopp.Mynt
AGN1698,2/11,§19:
Johan Pehrsson Höök lät 3. resan oppbjuda Pehr Michelssons hemman i Finna 5 seland i skatt somhan köpt för 293 daler kmt.
AGN1702,1/3,§26:
Johan Olofsson i Könsa erkände sig vara skyldig på gjorde lån av Pehr Michelsson i Finna 15 daler 8öre kmt som han dömdes till sonen Michel Pehrsson betala med 7 1/2 daler kmt i intresse och expenser.
Källor
  1. PS

Framställd 2024-08-23 med hjälp av Disgen version 2023.