Ansedel Elisabet Sjulsdotter

1675?-

Född omkring 1675 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död.

Elisabet Sjulsdotter Född omkring 1675 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 . Död.	F Sjul Nilsson. Född 1640 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige. Död 1694 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.	FF Nils Sjulsson. Född 1620 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige. Död.	FFF Sjul Nilsson. Född 1590 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige. Död 1629 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
			FFM Anna . Född 1600 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige. Död 1679-09-28 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.
		FM Elisabet . Född 1620 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige. Död.

	M Katarina Johansdotter. Född 1640 i Arnäs, Västernorrlands län, Sverige. Död i Norrgissjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige.

Levnadsbeskrivning

Född omkring 1675 i Norrgidsjö, Arnäs, Västernorrlands län, Sverige 1 .
Död.
AGN1701,23/2,§20:
Siuhl Nilssons i Öden dotter Lisbetta som tjänt fyra års tid hos Nils Olofsson i Dombäck och för åtta dagar sedan fött oäkta barn, föreställtes och tillspordes, vilken henne belägrat, som bekände, atten främmande person som kallade sig Hans Falck kom till Dombäck fjorton dagar efter Wallborgsmäss förledit år och begärte hus över Natten, och som hon skulle lysa honom i Säng, kastade han henne i Sängen och rådde henne med barnet. Denna Hans Falck sade sig varit Dragon i Jemteland och skulle gå Norrut. Länsmännerna ifrån Ahrnäs och Normaling frågades om de förmärkt någon sådan Karl gå fram genomLandet? Men svarade bägge Nej, att de intet sett någon sådan karl. Som denna Lisbettas bekännelsepå en er syns ingen grund hava förmantes hon bekänna sanningen helst misstanken är fallen på Husbonden. Alltså inkallades de hustrur som varit tillstädes när Lisbetta fött barnet att förnimma vadbekännelse hon då haft. Hustru Elisabeth Schiulsdotter i Dombäck efter avlagd ed vittnade, att honfick bud efter sig ifrån granngården om Mändagsmorgonen nästledne, då Lisbetta begynte kväljas medbarnet, och var där till Tisdagsnatten, då hon blev förlöster, under vilken tid hon ofta frågade Lisbetta efter barnfadern, men fick intat svar av henne, så att hon ville någon namngiva, varken en eller annan. Frågade henne såväl i sängen som när hon hades på stolen. Men fick henne intet att namngiva någon. Frågades om hon förmärkt någon främmande här varit? Svarade sig det varken sett eller förmärkt. Hust. Brita Pehrsdotter efter avlagd ed vittnade, att hon blev av Nils Olofsson kallad tillDombäck förleden Måndags att vara tillstädes och hjälpa pigan Lisbetta i hennes barnsnöd. Då jag dit kom Middagstid på dagen och var där till midnatten innan hon blev förlöster. Jag såväl som den andra hustrun frågade Lisbetta efter barnfadern som oftast, men finge intet svar av henne, utan när nöden gick för hårt uppå och jag skulle hjälpa henne utur sängen i det hon tager mig om halsen viskarhon till mig och säger: Far äger barne. När hon kom på stolen ville jag att hon skulle bekänna det samma för den andra hustrun, och bad så hust: Lisbetta hon skulle fråga henne, det hon gjorde, men hon fick intet svar av henne. Strax efter blev hon förlöster. Lisbetta frågades vad det var för Far hon mente? Men ville ej heller nu gärna något bekänna. Sade sig intet töras för elaka människor. Dockomsider efter lång förmaning att göra en sannfärdig bekännelse till sitt samvets lättande, bekände hon att husbonden Nils Olofsson ägde barnet. Frågades huru hon är kommen att skylla på en främmande och obekant? Svarade att den som har villa henne i det ena, så har han ock gjort i det andra. Frågades när husbonden först begynt sitt samlag med henne? Svarade undet året efter hon var kommen till honom i skötbåten och sedan ofta resor. Husbonden Nils Olofsson i Dombäck förekallades och förehöllsom Lisbettas bekännelse, att han är barnfadern, vartill han nekade, och då Lisbetta påförde honom, att han rått henne med barn sade han: Fane fare i ditt hjärta och tage dig till Liv och Själ för sådan bekännelse på husbonden, och han nekade, frågade om hennes ord skulle vara till troende. Lisbetaframviste en zedel eller papperslapp som husbonden fått henne att hon skulle oppvisa i Rätten och bekänna på Hans Falck såsom Hans Falck givit henne densamma papperslappen, var en sönderriven mönsterrulla. Nils Olofsson sade: Du lög som Faan. Nils Olofsson förehölls, att när han förmärkt Lisbetta vara med barn skulle han skaffat henne ifrån sig, det han intet gjort, utan håller henne hos sig i huset? Svarade Nöden fordrar det. Men vad nöd det är nämde han intet. Nils Olofssons hustro Margeta Johansdotter inkallades och tillspordes om hon förmärkt att Man haft något olovligt samlag med PiganLisbetta? Vartill hon svarade Nej, att hon det intet förmärkt. Frågades vilken äger barnet som pigan fött? Svarade att där var fjorton dagar efter Wallborgsmäss en främmande Karl som pigan bekänt på. Frågades om hon såg Karlen? Svarade, att ingen karl såg hon, utan pigan sade så. Frågades huru defått uti Falcks namnet? Svarade sig det intet veta. Frågades när hon först blev varse pigan vara med barn? Svarade Andersmästiden för Jul , då han frågade efter barnfadern, men pigan ville intet säja barnfadern, säjer så mig aldrig märkt något oärligt med henne, utan då rives med granndrängen eneller annan gång, därpå hon svarar genast, Nej, jag bekänner på ingen som oskyldig är. Jag säger åter aldrig har jag sett dig hava något oärligt med Nils Olofsson, då säjer hon: Om I hava den tänkan om mig skall jag gå ifrån Eder genast. Frågades varföre hon intet skaffat pigan ifrån sig när hon förmärkt henne vara med barn, synnerlig när hon skulle föda? Svarade sig intet kunna umbära pigan.
Härpå sattes saken under Nämnden att Nils Olofsson antingen värja eller fälla, som efter hållit samtal sade sig hålla Nils Olofsson i Dombäck skyldig till barnet efter Lisbettas bekännelse, efter honpå ingen annan än honom i själva barnsnöden bekänt, och ingen sådan främmande karl hörts av, som sedan är oppdiktader av Lisbetta genom Nils Olofsson ingiven, som henne fickserat med en riven papperslapp, hans hustro också nekar sig blivit varse någon sådan karl i sitt hus. Fördenskull dömmes Lisbeta Schiulsdotter att plikta för sitt bekände hor med Nils Olofsson i Dombäck 40 daler Smt, och ehuruväl Nils Olofsson vill neka till samlaget till denna sin legopiga, likväl som Lisbeta i själva barnsnöden på ingen annan bekänt än husbonden Nils Olofsson fast han velat henne övertala att bekänna på en sådan person, som aldrig finnes hava i orten varit, grundandes sig på hustruns bevittnande, som därtill nekar , och för sin gräsliga obetänkta svordom inför Rätten i det han bad fanen fara i hennessjäl som bekänt, intet kan tilltros att sig med ed befria, så att Nämnden i det anseende fällt honomtill begångne hor med Lisbeta. Ty dömmes Nils Olofsson att plikta 80 daler Smt för horet, och för svordomen inför Rätten 25 daler Smt, och bägge stå på pliktpallen 3 Söndagar å slag att sedan taga oppenbar skrift i förmågo av Kongl Straffordningen år 1653 och 1699, samt den 5 Puncten i Kongl MajtsStadga om Eder och Svordom.
Andra dagen förehades Nils Olofsson efter man förmärkt honom något närmare sig befunnit, då han sadesig intet kommit vid Lisbetas kropp för än Midsommarstiden
AGN1734,5/3,§6:
Sd: Hustru Elisabet Siuhlsdotter i Ultrå, som igenom skrift av den 26 februari nästl. testamenterat sin man Måns Mattsson där han även lever all hennes egendom i lösören av vad namn den helst vara må, varpå
Resolverades
att detta testamente väl bliver till vederbörandes säkerhet intecknat, men kommer dock vid hustru Elisabet Siuhlsdotters död inom den i Kongl. Stadgan d. 3 juli 1686 föreskrivne tiden för Rätten attframvisas uti näste arvingars närvaro på det de måge förklara sig om de med skäl och efter lag kunnahava något däuppå att säja.
AGN1754,5/12,§19,Lagfartsprotokoll:
S:D: Sedan Måns Mattsson och dess hustru Lisa Siulsdotter i Ultrå sin emellan den 26 februari 1734upprättat ett Testamente sålunda, att den längre levande skulle okvald behålla all övrig varande egendom, så hava anförde personer uti en senare skrift av den 15 Maii detta år så beslutit, att derasson Hans Månsson skall efter deras dagar behålla både lösa och fasta egendomen för sig och de sina utan klander och åtal, dock med det förbehåll, att därav förberörde Hans Månsson ej tillbörligen, efter sine wetfer sköter Modren ifall hon sin Man överlever, så vill hon förberörde förordnande ändra och upphäva, som uppå begäran i domboken intagit blev. Med erinran , att förbemälte förordnande inomsex månader efter endera givarens död inför domaren i Orten eller Härads Rätten varder uppvist, enl18 Cap: ärvdabl
AGN1758,13/3,§10:
S:D: Utställtes till Communication med närmaste arvingar den testamentariska författning, som MånsMattsson och nu avl. Lisa Siulsdotter i Ultrå d. 26 februari 1754 och 15 Maii 1754 låtit upprätta,och vilket uti denna rätts domböcker ovannämde år blivit intagne.

Källor

Framställd 2024-08-23 med hjälp av Disgen version 2023.