Ansedel Per Jonsson

1650?-1715

Född omkring 1650 i Mo, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 1 .
Död 1715-05.. i Torrböle, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 2 .

Per Jonsson Född omkring 1650 i Mo, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 1 . Död 1715-05.. i Torrböle, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 2 .	F Jonas Eriksson. Född 1590 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige. Död 1662 i Mo, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige.	FF Erik Jonsson. Född 1550 i Mo, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige. Död.	FFF Jonas Jonsson. Född 1520 i Nordmaling, Västerbottens län, Sverige. Död.

Levnadsbeskrivning

Född omkring 1650 i Mo, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 1 .
Död 1715-05.. i Torrböle, Nordmaling, Västerbottens län, Sverige 2 .
Bonde
Levde från 1677 till 1715.
DBN 1678,2/2,§7:
Det testamente i löst och fast som Per Jonsson i Torrböle och dess hustru hustru Karin Nilsdotter sig emellan har gjort, uppbudes 1:a. gången.
DBN 1678,26/8,§1:
Vad sig vidkommer de 27 daler kmt. som Per Jonsson i Torrböle sin lön fordrar av salig Ländsman Östen Perssons arvingar i Levar, som på bytet efter honom i åtskilliga vidörar blev avsagt, och sönernaÖsten Östensson och Per Östensson sig emellan tvista och ej vilja tillstå vilkendera bemälda lösörenhava emottaget, ej heller kan Rätten ernå byteslängden dem emellan. Alltså blev av Rätten avsagt att Pehr Östensson som sitter på gården och hemmanet, så och mestadels husgerådssakerna om händer har,blev pålagt de 22 daler kmt. betala och söka sina medarvingar det bästa han kan. Modern som malttunnan av Pehr Jonssons har tagit, bör och den betala och söka sina barn eller medarvingar det bästa hon gitter.
DBN 1678,26/8,§4:
Per Jonsson i Torrböle med sin hustru Katarina Nilsdotter kommo för Rätten och insinuerade en Testamentsskrift nästlidna den 16 februari daterat, som de sig emellan har upprättat i Kyrkioherdens och gode mäns närvaro, varutinnan de anmäla, att den som av dem längre lever, skall all deras lösa och fasta egendom oklandrat njuta och behålla emedan de barnlöst folk äro. Och emedan all deras egendom består i avlinge gods, varför dömdes av HR. deras upprättade Testamente kraftigt och fast att stå, helst emedan Lagen sådant gillar och medhåller.
DBN 1681,1/3,§8:
Lars Persson i Hummelholm har pantsatt någon äng till Per Jonsson Torrböle för 30 daler i sin storatrångmål, nu vill han lösa samma Jord igen. Dock som Pehr Johansson i tvenne års tid har bärgat ängen och fått därav 9 lass hö, ty begär han, att sedan han ett skäligt intresse för sina penningar bekommer, det övriga måtte beräknas av Capitalet eller huvud summan. Pehr Jonsson bekänner sig ha äng till 3 lass den han har bärgat trenne år, efter det är hårdvallsäng som Pehr Jonsson själv bekänner.Ty skattade Rätten lasset för 1 daler 16 öre kmt. efter han själv bärgat och hägnat har, ty eljest ger man 10 mk. kmt. för hårdvallshö.
RESOLUTION: Efter Hans Kungl. Majts. Förordning om intresses uppbärande bör Pehr Jonsson för sina utlånta 30 daler å 8 % ränta, beräknat 2 daler 12 ½ öre kmt. Men som han årligen av panten har njutit3 lass hö som av Nämnden skattades å 1 daler 16 öre lasset, gör om året 4 daler 16 öre och har så årligen uppburit 2 daler 3 ½ öre, som belöper i 3 år till 6 daler 10 ½ öre över det rätta Lagliga intresset, vilket bör slås av huvudsumman, så att av Capitalet allenasr honom rester 23 daler 21 ½ örekmt. Löse sålunda ängen till sig igen.
DBN 1682,29/3,§14:
Per Jonsson är vittne vid mordet på Samuel Samuelsson:
Härefter inkallades deras granne Per Jonsson som var tillstädes andra dagen, då Prästen var hos Herman Mårtensson, vilken efter avlagd vittnesed med hand å bok betygade att Herman klagade stadigt överSamuel det han utan orsak var vållande till hans död. Förliktes likväl med honom på det sättet, attdär han bliver död skulle hustrun ha 200 daler i förlikning med bårdskärarlönen dessutom. Men skulle han bliva med livet, så skulle Bårdskärarlönen i de 200 daler vara inräknat. Tillspordes om han visste av någon ovänskap dem emellan? Svarade sig ingen stor ovänskap dem emellan försport. Men likväl som ett agg och litet hat dem emellan efter Herman alltid ville dricka på Samuels pung, kunde under tiden smått träta, men aldrig slagits det han kunde veta av. Varit i lag med dem i 5 års tid. Dagen efter sedan skadan var skedd, råkade han Samuel, och i detsamma frågade honom vad dem emellan varkommit, då svarade Samuel med dessa ord; " Det gamla agget kom nu fram". Nyårsdagen om afton var Prästen hos Herman. Andra morgonen därefter blev han död. Mera hade han intet att vittna.
DBN 1685,2/9,§2:
Per Larsson i Hummelholm klagade över Per Jonsson i Torrböle det hans hustrus förre man har haft ettÄng i underpant i 18 års tid för 2 daler 18 öre kmt. vilket han återlöst förliden sommar. Likväl har han detta år tagit halva änget. I lika måtto har Pehr Jonsson haft en slåttsvedja samt 2 lass hö för 5 daler i underpant i 18 års tid, förfrågar sig om intet något skall brista av kapitalet, för dethan en så lång tid haft nyttan av Änget. Pehr Johansson tillstod sig återfått de 2 daler 18 öre penningar för Myrslåttern men slagit halva myren såsom Torböhle tillhörigt efter ett rå som syn uppfunnit, den andra svedjan har han själv uppröjt och så förbättrat att där fås nu dubbelt för emot det som där tillförne fåtts.
RESOLUTION: Pehr Larsson i Hummelholm bör återfå sin fulla pant, medan Pehr Jonsson i Torböhle uppburet i återlösen sin fulla betalning och det hö som han detta år av myren slagit bör han till Pehr Larsson åter leverera och därhos plikta i det ringaste för åverkan och uppehåll, sina 3 daler smt. i anledning av det 16 Capitlet Byggninga Balken ll. Förmenar han sig berättigad till någon del av sammamyra, söka det Lagligen, ty att ingen må sig något utan laga dom tillägna.
DBN 1691,26/3,§1:
Erich Persson i Hallen för sin sjuklighets skull Remitterades av Nämnden, och antogs i hans ställe Per Jonsson i Torböhle som avlade sin Nämndemans Ed förrän han sattes i Rätten.
DBN 1692,26/2,§5:
Samtliga Brattfors byamän klagade sig vara gjord en stor skada förleden sommar av skogselden som utkommit ifrån Per Jonsson i Torrböle råg svedja, på att all deras skog är avbränd samt skogsängarna med sommarbärgningen till 17 1/3 lass vilken skogseld gick 3½ veckors tid, begärde att den som tillelden vållande varit, måtte skadan fylla, Per Jonsson i Torrböle nekade elden vara utkommen ifrån sin röjning, ty att han brände sin svedja 3 dygn före Midsommardagen och elden uppkommit först 28 dygnefteråt. Sedan han bränt sin svedja var han som oftast dit, och kunde ingen eld märka.Högg strax efter bredvid ett nytt svedjeland,jämväl andra grannar dagligen där gick och ingen eld förmärkte.
Brattfors byamän sade elden dålt sig, men som ett mycket svårt väder uppkom, uppväxte elden därav.Per Jonsson sade sig aldrig kunna tro eller tänka att elden kan vara kommen ifrån sin svedja, emedanhan den så väl släckte, och han så långt efteråt uppkom. Frågades om det var några flera svedjor som elden kunde komma ifrån. Svarades Nej. Örsbäcks grannarna hade lika klagan, nämligen att samma eldavbränt deras byskog i grund, 4 lass äng, 12 mesar näver, 60 stycken timmer, etc. Per Jonsson i Torrböle förmente elden vara uppkommen av Olof Larssons gamla land . Olof Larssson sade sig först blivit varse elden, och att han kom ifrån Per Jonssons svedja. Var själv femte, då han blev elden varse.Nämligen hustrun, pigan Maria Danielsdotter, Per Mikaelsson i Brattfors, gossen Anders Cristensson,vill tillika med dem göra ed att han inte brände något boland, och att el-den kom från Per Jonssonssvedja. Per Jonsson sade gossen Anders först utkommit det tale, att röjningen brann först, och förrän svedjan. Därhos skickade Olof Larsson först bud om elden, Olof Larsson svarade, att då han blev varse elden, måste han fuller göra bud, helst då han ville övergå en hans svedja som stog med skog på. Pigan Marit Danielsdotter efter avlagd vittnes ed, berättade att då vi höllo på att slå i skogsängarna middagstid på dagen, blev vi varse elden komma ifrån Per Jonssons fälla, ingen eld hade Olof Larsson med sig, ej heller tände han någon eld på den gamla sin rödning utan var tänkt slå henne, ty allt gräset var högt uppväxt mellan veden. Gossen Anders Christensson, berättade detsamma att elden kom ifrån Per Jonssons svedja, och ingen eld hade Olof Larsson med sig att tända på gamla rödningen.Frågades när skogselds plakatet förs upplästes? Svarades om Valborgsmäss första gången och sedan skogselden var uppkommen andra gången. Per Jonsson fråga-des om han aktat de delar med sitt svedjebrännande som Kungl. förordningen fordrar? Svarade att han med all flit aktat sin svedja och släckte elden så väl som han någonsin kunde, sådde sedan svedjan, och kan aldrig tro att elden ifrån henne är utkommen, utan kan så snart vara uppkommen av vallbarnen eller på annat sätt. Brattfors och Örsbäcksbyamän sade att de i sin bästa andetid måste gå i vakt om elden och vet sig intet annat före än få gå ifrån hus och hem för denna skada. Byamännen ifrån Gräsmyr, sade sig ha sin kyrkoväg förbi Per Jonssons svedja och stod han helt grön den tid elden uppkom, kunde ej eller förmärka att där rök. Härpåtaga parterna sitt afträde, och sattes saken under Nämndens betänkande. Nämnden sade sig inte alldeles säker kunna vara att elden är utkommen ifrån Per Jonssons svedja som 3½ veckor förut var bränd.Sådden och stod den tiden som elden uppkom, utan tyckte rådsammare för bättre upplysning och omhöran uppsätta saken till nästa ting i följe av det 34 Cap.Tingsmåle Balken. Sedan finner ock rätten nödig sig hos överheten förfråga om Skogseldplakatet kan appliceras till den brand som förleden sommarsöverallt gick, emedan det skulle draga mångas ruin och undergång med sig och allmogen av första uppläsandet inte kunde inhämta dess rätta förstånd. Eljest om elden ifrån Per Jonssons svedja är utkommen som så ej olikt kan vara, håller nämnden det för en full våda emot all förmodan timad, och Per Jansson på deras samvete intet högre kunna beläggas än svara halva skadestånd efter den 28 punkten uti1664 års Kungl. Skogsordning.
DBN 1692,25/8,§4:
Olof Olofsson i Brattfors och Per Mikaelsson ibm klagade att de utlejt en fördubblingsbåtsman AndersPersson Brant år 1689 som då utgick och på tåget och död blev och de måste svara sitt stånd.Icke dess mindre blev de krävda för en annan fördubblingsbåtsman Olof Persson Frisk som Erik Andersson i Torrböle ullejd,begärde att få njuta sin karl och befrias från Erik Anderssons krav. Erik Andersson sade sig utlejt Olof Persson Frisk,som sattes för den rotan som Olof och Per står uti och måste betalahonom hele ståndet,fodrade alltså sina penningar igen af den rotan som karlen suttit.Erik Anderssonstår i 8:e rotan och Olof och Per i Brattfors i den 9:e rotan.Frågades vilken orsaken är till sådanoreda, att icke var Rota för sig dragit försorg för fördubblingskarlens efter upprättad Roteringsrulla av Herrar Commissiariers år 1687.Svarade att Tolvmännen det gjort som pålade fördubblingen eftergamla skatten som förr, så att 3 fördubblingskarlar tagits av en Rota, därhos gjorde de sig en ny roteringslängd samma år 1687 strax de hemkommit med Herrarnas Roteringslängd och den helt och hållitförändrade så att de icke allena förbytte personerna i Rotarna, sättandes den som stod i den 3:.e rotan i den första och den andra Rotan så bortåt, utan ock gjorde 6 i Rotan i stället för Herrarnas Rulla hade allenast 5 i Rotan, därhos söndrade de som var lagda varandra till hjälp, varigenom en stororeda i Socknen är uppvuxen.Till bevis inlade den rulla som Tolvmän således upprättat som igenomsågs och befanns så i sanning vara skett, därför tilltalades Tolvmännen härom, som måste tillstå att deden rullan upprättade strax de hemkommit ifrån Roteringen, emedan de tyckte att de som satt på 7 seland kunde ha bättre förmögenhet att underhålla Båtsman än de som sitter på 13 eller 14 seland och togs Båtsmännen ut efter gamla skatten emedan eljest vore alltför stor ojämna i Socknen.Per Hansson iBredvik och Per Aronsson i Öre som satt i Rätten sade sig själv utlejt en hel karl.Tolvmännen förhölls, att dem inte anstår förändra upprättade rullor och bryta Konungens förordning.Frågade vilket varit upphovet till sådant:då det svarades att Erik Eriksson i Lögdeå Nils Zakrisson i Hallen var största upphovet.Men de sade sig intet vara mera orsak därtill än de andra tolvmännen och var inte allena när det skedde, därför man frågade i synnerhet de som nu sitter i Rätten då följande sig ursäktadeingen orsak därtill varit.Nämligen Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade sig sagt nej och ville bliva vid förordningen.Jakob Isaksson i Mo , Olof Larsson i Aspeå, Erik Johansson i Baggård Per Johansson iTorrböle var på den tiden inga Tolvmän.De andra sade att gemene man ville bli vid den gamla förordningen, så att skulden står intet hos dem allena, då dem svarades attde bort rätta gemene man och intestyrka dem att överträda Överhetens förordning genom sådana längders upprättande och eget överträdande.Då man noga översåg Roteringslängden befanns att den 8 Rotan utgjort år 1689 , 3 stycken fördubblingsbåtsmän, därigenom en så stor confusion och oreda är yppad i Socknen att ingen kan sig därifrån utreda.Icke heller Tolvmännen själv som oredan gjort och mången därigenom lider interlocuteria.Detta kan inte utredas innan en oväldig Nämnd ifrån annat Tingslag kommer att sitta sedan Saken är remonsterad Hr Guvernören,emedan allmogen skjuter skulden på Tolvmän och Tolvmännen på allmogen varit orsaken till denna oreda.
1687.Svarade att Tolvmännen det gjort som pålade fördubblingen efter gamla skatten som förr, så att3 fördubblingskarlar tagits av en Rota, därhos gjorde de sig en ny roteringslängd samma år 1687 strax de hemkommit med Herrarnas Roteringslängd och den helt och hållit förändrade så att de icke allenaförbytte personerna i Rotarna, sättandes den som stod i den 3:.e rotan i den första och den andra Rotan så bortåt, utan ock gjorde 6 i Rotan i stället för Herrarnas Rulla hade allenast 5 i Rotan, därhos söndrade de som var lagda varandra till hjälp, varigenom en stor oreda i Socknen är uppvuxen.Till bevis inlade den rulla som Tolvmän således upprättat som igenomsågs och befanns så i sanning varaskett, därför tilltalades Tolvmännen härom, som måste tillstå att de den rullan upprättade strax dehemkommit ifrån Roteringen, emedan de tyckte att de som satt på 7 seland kunde ha bättre förmögenhetatt underhålla Båtsman än de som sitter på 13 eller 14 seland och togs Båtsmännen ut efter gamla skatten emedan eljest vore alltför stor ojämna i Socknen.Per Hansson i Bredvik och Per Aronsson i Öresom satt i Rätten sade sig själv utlejt en hel karl.Tolvmännen förhölls, att dem inte anstår förändra upprättade rullor och bryta Konungens förordning.Frågade vilket varit upphovet till sådant:då detsvarades att Erik Eriksson i Lögdeå Nils Zakrisson i Hallen var största upphovet.Men de sade sig intet vara mera orsak därtill än de andra tolvmännen och var inte allena när det skedde, därför man frågade i synnerhet de som nu sitter i Rätten då följande sig ursäktade ingen orsak därtill varit.Nämligen Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade sig sagt nej och ville bliva vid förordningen.Jakob Isaksson iMo , Olof Larsson i Aspeå, Erik Johansson i Baggård Per Johansson i Torrböle var på den tiden inga Tolvmän.De andra sade att gemene man ville bli vid den gamla förordningen, så att skulden står intethos dem allena, då dem svarades attde bort rätta gemene man och inte styrka dem att överträda Överhetens förordning genom sådana längders upprättande och eget överträdande.Då man noga översåg Roteringslängden befanns att den 8 Rotan utgjort år 1689 , 3 stycken fördubblingsbåtsmän, därigenom en så stor confusion och oreda är yppad i Socknen att ingen kan sig därifrån utreda.Icke heller Tolvmännensjälv som oredan gjort och mången därigenom lider interlocuteria.Detta kan inte utredas innan en oväldig Nämnd ifrån annat Tingslag kommer att sitta sedan Saken är remonsterad Hr Guvernören,emedan allmogen skjuter skulden på Tolvmän och Tolvmännen på allmogen varit orsaken till denna oreda.
DBN 1692,26/2,§5:
Samtliga Brattfors byamän klagade sig vara gjord en stor skada förleden sommar av skogselden som utkommit ifrån Per Jonsson i Torrböle råg svedja, på att all deras skog är avbränd samt skogsängarna med sommarbärgningen till 17 1/3 lass vilken skogseld gick 3½ veckors tid, begärde att den som tillelden vållande varit, måtte skadan fylla, Per Jonsson i Torrböle nekade elden vara utkommen ifrån sin röjning, ty att han brände sin svedja 3 dygn före Midsommardagen och elden uppkommit först 28 dygnefteråt. Sedan han bränt sin svedja var han som oftast dit, och kunde ingen eld märka.Högg strax efter bredvid ett nytt svedjeland,jämväl andra grannar dagligen där gick och ingen eld förmärkte.
Brattfors byamän sade elden dålt sig, men som ett mycket svårt väder uppkom, uppväxte elden därav.Per Jonsson sade sig aldrig kunna tro eller tänka att elden kan vara kommen ifrån sin svedja, emedanhan den så väl släckte, och han så långt efteråt uppkom.Frågades om det var några flera svedjor somelden kunde komma ifrån. Svarades Nej. Örsbäcks grannarna hade lika klagan, nämligen att samma eldavbränt deras byskog i grund, 4 lass äng, 12 mesar näver, 60 stycken timmer, etc. Per Jonsson i Torrböle förmente elden vara uppkommen av Olof Larssons gamla land . Olof Larssson sade sig först blivit varse elden, och att han kom ifrån Per Jonssons svedja. Var själv femte, då han blev elden varse.Nämligen hustrun, pigan Maria Danielsdotter, Per Mikaelsson i Brattfors, gossen Anders Cristensson, (Kristensson ) vill tillika med dem göra ed att han inte brände något boland, och att elden kom frånPer Jonssons svedja. Per Jonsson sade gossen Anders först utkommit det tale, att röjningen brann först, och förrän svedjan.Därhos skickade Olof Larsson först bud om elden, Olof Larsson svarade ,att då han blev varse elden, måste han fuller göra bud, helst då han ville övergå en hans svedja som stogmed skog på.Pigan Marit Danielsdotter efter avlagd vittnes ed, berättade att då vi höllo på att slåi skogsängarna middagstid på dagen, blev vi varse elden komma ifrån Per Jonssons fälla, ingen eld hade Olof Larsson med sig, ej heller tände han någon eld på den gamla sin rödning utan var tänkt slåhenne, ty allt gräset var högt uppväxt mellan veden. Gossen Anders Christensson, berättade detsammaatt elden kom ifrån Per Jonssons svedja, och ingen eld hade Olof Larsson med sig att tända på gamlarödningen. Frågades när skogselds plakatet förs upplästes? Svarades om Valborgsmäss första gången och sedan skogselden var uppkommen andra gången. Per Jonsson frågades om han aktat de delar med sittsvedjebrännande som Kungl. förordningen fordrar? Svarade att han med all flit aktat sin svedja och släckte elden så väl som han någonsin kunde, sådde sedan svedjan, och kan aldrig tro att elden ifrånhenne är utkommen, utan kan så snart vara uppkommen av vallbarnen eller på annat sätt. Brattfors ochÖrsbäcks byamän sade att de i sin bästa andetid måste gå i vakt om elden och vet sig intet annat före än få gå ifrån hus och hem för denna skada. Byamännen ifrån Gräsmyr, sade sig ha sin kyrkoväg förbi Per Jonssons svedja och stod han helt grön den tid elden uppkom, kunde ej eller förmärka att därrök. Härpå taga parterna sitt afträde, och sattes saken under Nämndens betänkande. Nämnden sade siginte alldeles säker kunna vara att elden är utkommen ifrån Per Jonssons svedja som 3½ veckor förutvar bränd. Sådden och stod den tiden som elden uppkom, utan tyckte rådsammare för bättre upplysningoch omhöran uppsätta saken till nästa ting i följe av det 34 Cap.Tingsmåle Balken. Sedan finner ockrätten nödig sig hos överheten förfråga om Skogseldplakatet kan appliceras till den brand som förleden sommars överallt gick, emedan det skulle draga mångas ruin och undergång med sig och allmogen avförsta uppläsandet inte kunde inhämta dess rätta förstånd. Eljest om elden ifrån Per Jonssons svedjaär utkommen som så ej olikt kan vara, håller nämnden det för en full våda emot all förmodan timad,och Per Jansson på deras samvete intet högre kunna beläggas än svara halva skadestånd efter den 28 punkten uti 1
AGN1693,27/3,§5:
Uppå Governören Högvälborne Otto Wellinks order av den 21 oktober 1692 anklagade Befallningsman Välbetrodde Olof Westman Tolvmännen i Nordmalings socken att de förändrat båtsmansroteringen, som Kunglia Commisarierna år 1687 upprättat och Hans Majestät själv Confirmerat,därigenom de en stor oreda i socknen gjort.Tolvmannen Jakob Isaksson i Mo, Östen Larsson (SEJ Anm:bör vara Olof Larsson) i Aspeå ,Erik Johansson i Baggård och Per Johansson (SEJ Anm:Bör vara Per Jonsson) i Torrböle ursäktade sigatt de den tiden inga tolvmän var närsom förändringarna gjordes.De andra Tolvmännen Erik Eriksson iLögdeå, Nils Zakrisson i Hallen, Erik Olofsson i Hyngelsböle , Abraham Tobiasson i Gräsmyr, Johan Johansson (SEJ Anm:bör vara Jonas Johansson) i Lögdeå, Erik Persson i Hallen , Lars Sjulsson i Ava , Per Aronsson i Öre förklarade sig på detta sätt att när Erik Ersson i Lögdeå och Nils Zakrisson i Hallen hemkommit med roteringsrullerna och den i Sockenstugan blivit uppläst tyckte de såväl som allmogen en allt för stor ojämna skulle i Socknen bliva om de som nyss lejt båtsman för 300 daler skulle bliva lika räknades emot dem som inte lejt någon båtsman i mannaminne, utan suttit fri intill dess han nu skulle sätta karl, därhos var många sittande på 7 seland jord som bättre råd hade att utgöra båtsmän än den som satt på 12 seland, var alltså överens att göra inbördes sisemellan en jämnkning i Socknen och mente att när Konglig Majestät får sitt fulla manskap av Socknen att de kunde lämpa sinsemellan i Socknen som drägligast för var och en kunde falla och därmed upprättade de en sådan rulla.
Befallningsman sade att sedan Konglig Maj. confirmerat verket så skulle de draga försyn någon ändring därvid göra, och har de inte allenast gjort emot förordningen däruti att de uttagit sedan som förrBåtsmännen efter gamla skatten i Socknen utan ock gjort en alldeles ny rotering sättande 6 i rotendär likväl Konglig Maj. gjort den förordningen att allena 5 skulle stå i rotan.Tolvmännen svarade att sådant kom av udda rotan och av den som satt på 7 och 8 seland ock likväl kunde såväl svara till båtsman som den som satt på 12 seland å 14 seland om det ville sig ock så därmed ursäktade att de inte hört Konglig Maj. Confirmation och förbud att få jämka sinsemellan i socknarna.Befallningsman påstod att ingen av Tolvmännen måste ursäktas, ty om de icke alle varit Tolvmän likväl sedermera samtyckt därtil och sådan ändring som de visste vara skedd inte angivit.De nyare Tolmän sade, att han förederas tid gjort var ock in Socknen antagit, tyckte de detta sig intet angå.Erik Eriksson i Lögdeå sade att då han framkom ifrån Roteringen år 1687 hade han allena rullan med sig, som upplästes i sockenstugan, men båtsmansförordningen kom intet för än året efter, ej eller var någon tillstädes ifrån Nordmalings socken då den förordningen vedertogs efter v.Gouvenörenss Högvälborne Åke Ulfsparres pådrivande.Befallningsman påstod att Tolvmännena måste anses med vederbörligt straff att de så dristigtvarit att ändra ett sådant verk som Kungl.Commisarier upprättat, och fastän själva båtsmans förordningen intet kom förrän året efter, så hade de bort rätta sig efter förordningen, sedan han ankommit,men nu har de allt fort hållit sig efter sin egenvilliga ändring hemma i socknen. Tolvmännena svaradesig aldrig menat därigenom visa någon motsträvighet att utgöra sin skyldighet till Kungl.Majst., utan att så lämpa sakerna inbördes att deras skyldighet så mycket bättre skulle kunna utgå utan inbördes klagan över en stor ojämna eller olikhet. Bad ödmjukligast om nåder att de sig härutinnan försettav enfaldighet och oförstånd. Själva ändringen visar rullerna och protokollet som på förra ting blev hållet. Frågades huru confusion i socknen är rättat. Svarades att det beviljat är när complettering sker skall de rotar som flera karlar utgjort få folk och penningar igen. Frågades om allmogen är där med nöjda. Svarades att allmogen är själv orsaken till ändringen. Länsman mente confusion där medintet lär bli rättat. Här på sattes saken under Nämndens betänkande som hålla Tolvmännena i så måtto felaktiga, att de sig företagit en sådan jämnkning in i socknen tvärt emot Hr.Commisionärernas rulla fast än en del i socknen kunna sig besvära över någon ojämna ,utan hade Tolvmännen bort dem undervisa att bliva vid det som av Kungl.Commisionärerna gjort var och ingen ändring sig företagit. Dockfinna de att tolmän sådant intet gjort i det uppsåt att hindra Konungens Rättighet, utan att göra en jämnad sin emellan.
Resolution:Det har 1687 års Tolvmän i Nordmaling strax efter sina fullmäktiges hemkomst ifrån rotering som av Congl.Commisionärerna, Landshövdingen Högvälborne Åke Ulfsparre och Amiralla Högvälborne Gustav Sparre blev upprättad i november 1687 ,sig företagit en annan rotering hemma i socknen, den deock så verkställt där igenom en stor oreda i socknen är förorsakat.Därför Cronans Befallningsman påstår att de med vederbörligt straff måtte ansedda vara, så ehuruväl de denna sin gärning vill därmedursäkta att sådant är skett till en inbördes jämna i socknen att Kongl.Majt. rättighet mycket villigare skulle kunna utgå och det på allmogens egen begäran, likväl som dem intet anstått förändra ochbryta det Konungens Ämbetsmän gjort och meddelat sina ..... besked över vilket verk Kungl.Maj. sedermera själv confirmerat, alltså finner Rätten för skäligt att Tolvman som detta gjort, bör först ochfrämst så laga att den confution som i socknen där igenom kan vara yppad, varder på det sättet attde som ändringen njutit förmedels denna ändring strax förnöja den som Kongl.Commisionärens roteringär vorden för mycket graverande. Sedan ock göres de saker att plikta 40 daler smt var som gör 120 daler smt Konungens Ensak i anledning av det 32 Cap.Konunga B:LL. samt det 10 Cap.i samma Balk.
AGN1693,27/3,§43:
Per Jonsson blir pliktar med 1 daler smt för att ha kommit för sent till kyrkan
AGN1697,30/10,§10:
Tionderäknarna ifrån Nordmaling, Nils Zackrisson i Hallen, Per Jonsson i Torrböle, Jonas Davidsson iLånged, Jonas Andersson i Järnäs, Jacob Olofsson i Öre, Nils Mårtensson i Baggård, Sven Jacobsson iLedusjö, Håkan Eriksson i Mo, Erik Samuelsson i Lögdeå, Per Samuelsson i Aspeå, och Johan Johanssoni Orrböle avlade sin ämbets Ed.
AGN1702,27/8,§4:
Örsbäcks Byamän Olof Larsson och Jacob Larsson klagade att Torrböle Byamän låtit för dem uppäta någon Myrslått. Vartill Torböle Byamän Per Jonsson, Erik Andersson och Herman Mårtensson nekade, begärandes att Byaskillnaden först måtte bli bli utgången, och om det befanns att den Myrslåtter som klagasvara uppäten ligger inom Rå på Öhrsbäcks sidan, andraga de sig intet vedergälla Öhrsbäcks Byamän skadan. Varför frågades efter de Rå, som skall göra skillnaden dessa byar emellan. Då följande Råmärken uppräknades och av Byamännen på bägge sidor godkändes, nämligen: Öhrsten, Okärdforsen, Bjureeden, Nyckelsdike och Rådelen. Varpå Resolverades att trenne Tolvmän, Olof Olofsson i Brattfors, OlofJohansson i Orrböle och Olof Eriksson i Lögdeå skall utgå stecket mellan dessa Rå, och pröva om denskada som klagas över kommer inom Rå på Öhsbäcks sidan, vilket de nu i höst skall göra.
AGN1703,15/6,§34:
Bef.mannen Olof Westman lät tredje resan uppbjuda Erik Jonssons hemman i Mo 7 ½ seland som han köptav Per Jonsson i Torrböle, Margareta Jonsdotter, Märit Jonsdotter i Lögdeå och Jon Ersson i Mo för 225 daler kmt. Härvid intygade Länsman Bryniel Ersson att Erik Jonssons son Samuel, undfått hos honom den 4 Maj sistlidne, 159 daler kmt. till samma hemmans inlösen
AGN1704,22/2,§7:
I saken mellan Jonas Larsson i Torrböle genom Per Jonsson ibm. kärande och Herman Mårtensson i Torböhle svarande, angående besittningen av 9 ½ seland Hus och Jord i Torböhle som tvistas om, är dettaRättens Dom:
Det begär Jonas Larsson på sin blivande hustru Brita Hermansdotters vägnar komma till besittningen av hennes Faders hemman i Torböhle, som Herman Mårtensson från Nyåker en tid bebott, efter han haft Brythas moder till hustru, som genom döden sedermera är avgången, vartill Herman Mårtensson intet vill samtycka, förebärandes 1/. Bördsrätten härflyta från hans släkt, 2/. Sin förra hustru erhålletfasta på denna Jord, 3/. Sig alla Creditorer betalt, 4/. Avlat en dotter med bemälda sin förra hustru Kierstin Nilsdotter som i livet är, 5/. Ej heller fått något för denna sin styvdotters uppfödande. Men alldenstund Brythas Fader köpt detta hemman, och Modern efter uppbud och Laga Stånd, erhållet fasta därpå för sig och sina barn av förra kullen som är trenne, så att Herman Mårtensson intetvidare där någon börd äger för sin person, ej heller på Hus och Jord något betalt, efter Byteslängden av år 1683 visar den lösa egendomen samt till gäldens avbetalning, vilken gäld Herman Mårtensson efter hand fått betala under nyttjande av hela boet. Ty prövar Rätten börden och besittningen av detta hemman höra hustru Kierstins barn av förra kullen till, så däruti hava både fäderne och möderne, och i hemmanet till större delen rådande. Och således dömmes Jonas Larsson på Brytha Hermansdotters vägnar berättigad vara Herman Mårtensson och hans dotter utlösa av hemmanet
AGN1707,18/3,§48:
Per Jonsson i Torrböle - Herman Mårtensson i Norrbyn angående ett dombrotts förhållande på Torrbölehemmanet. Jonas Larsson rått arvingarna på sin hustrus vägnar han länge återfordrat sin Svärfadersoch Svärmoders fastebrev av Herman Mårthensson. Herman infinner sig intet, men sänder fastebrevet av 29 Mars 1682.
AGN1709,5/3,§37:
Befallningsman Olof Westman köper 7½ seland jord i Mo för 250 daler kmt av Per Jonsson i Torrböle,Margareta Jonsdotter,hustru Margareta Jonsdotter i Lögdeå,Jonas Ersson Moman.Samuel Ersson klandrar vid 3:e uppbud och träffar en förlikning på så sätt att han får bebo hemmanet i 3 år.
U1G 1699,21/3
U2G 1703,10/3
U3G 1703,19/6
AGN1711,2/12,§12:
Samma dag klagade Per Andersson från Humbleholm att pigan Margeta Joensdotter i Aspeå skall vid Michellsmässotiden i innevarande år överfallit honom med överskamlig och försmädligheter, i det hon sagtatt han skall inlåtit sig i olovlig beblandelse med Per Jonssons i Torrböle hustru Karin Hermansdtrnär han förlidet år 1710 tjänade där hos, begärandes att han för denna sin...? försyndelse och svåra osanning som honom svåra oviljor ? måtte varda uppenbar. Så medan Margeta Jonsdotter intet kunde undfalla sig i hastighet och obetänksamhet sådana ord fällt som hon nu rättar och igen kallar förklarade sig intet annat födt ? eller.....med Per Andersson eller?? Hustrun Karin Hermansdtr än det ärligt vidgått övertalades?? Conteherar hustru Karin, som även närvarande är på det högsta ?? att per Andersson aldrig römdh?? Vid hennes Kropp?? Indragande ?? henne ?? i den rätten?? något haft att berätta. Fördenskull dömmes Per Andersson och hustru Karin Hermansdotter saklösa och fri för detta tillmäle. Men Margeta Jonsdotter pliktar 6 daler Smt. Efter det 4:e. Capitlet Tingsmäla Balken.
AGN1715,28/7,§1:
Sedan parterne å både sidor hade förklarat sig intet hava någon sådan skillnad sig emellan uti skogoch mark, som med dombrev fastställd är, blev den tvistige orten av Häradssyne Rätten uti ögnesikkte tagen, samt med lantmätarens Välbet:de NILS SPOLES däröver förledit år 1714 fattade CHARTA och Geometriska avritning jämförd, befinnandes Syne Rätten, såväl av bemälte Carta som parternes å ömse sidor nu förde tal och gjorde PRETENTIONER att de erkänna Rå överst på Klåfwiks berget och Oxmyran för skillnad på bägge ändarna av deras Skog, ehuruväl Dombäcksmarks ägor intet sträckte sig på södre ändan intill Rå på Kåfwiksberget för Dombäck bys emell: kommande ägor skull. Men Husums ägor uppå Östre sidan sträcka sig emot både Dombäckmarks och Dombäcks byens Skog och mark på vänstre sidanemellan Oxmyran och Klåfwiks berg. Beståendes parternes tvist för denna gången enkannerligen däruti,att Befallningsmannen Olof Westman begärer det linjen eller strecket emellan de av bägge parterne erkände råmärken Oxmyran och Klåfwiks berg måtte för skillnad emellan Husom och Dombäcksmark förklarat bliva, alldenstund han uti Dombäck och Dombäcksmark brukar 21 sel jord, däremot hela Husom bys skatt ej stiger högre än till 22 sel och skall ingalunda få ägor i skog och mulbete PROPORTIONALITERefter sin skatt, såframt Husoms by tillåtes träda väster om bemälte linea och streck med deras PRAETENDERADE åtskillige trakter, efter Dombäcksmarks sjön och en däruti löpande bäck. Varöver Husoms män förklarade sig, att de allt framgent erkänna oftanämde änderåer, Oxmyran och Klåwiks berg för ODISPUTABLE, emellan Husom by på den ena, och Dombäck samt Dombäcksmarks byar uppå den andra sidan. Men däremellan vilja de intet hålla sig inom den av Befallningsman till skillnad begärde linean och Råstrecket, utan ifrån Oxmyran söder ut och intill Dombäcksmarks Sjön uppgiva de för råskillnad en däremellan varande bäck, Sjöbot bäck benämnd, som i förstone kröker sig något ansenligt, eller vid pass800 alnar in på Dombäcksmarkssidan, men sedan längre söder trästar inuppå rätta linean, dock böjersig åter ungefär lika långt som tillförne uppå västra eller Dombäcksmarks sidan in uti norra ändan av Dombäcksmarks sjön, vidare söder ut, söka Husoms män att få deras råskillnad efter midia vattnet uti bemälte sjö, vilken hel och hållen befinner sig ett tämmeligen långt stycke, dels mera dels mindre, belägen väster om strecket emellan bägge änderåerne in uppå Dombäcksmark sidan. Ifrån södra ändanav Dombäcksmarks sjön och en där stående--- stor sten, som de kallade Marckstenen, varpå intet råmärke finnes. PRAETENDERA Husoms män att gå in uti en annan liten sjö Hamptjärnen benämd, som till större delen ligger väster om linean emellan bägge ändråerne, vilken linea samma lilla sjö överskjuter. Men ifrån Hamptjern sjön åstunda Husoms män att få Råstrecket ända fram till Klåwiks berg. Vilja de grunda detta deras förfäders hävd och gamle härmelser, vilket att närmare bestyrka, beropades av dem till vittnes Jacob Hansson i Fanbyn, som utan jäv efter avlagd ed å Bok avhördes, och var detta hans vittnesbörd: När och under den tid jag i 38 år bodde på det hemman i Dombäck, som Befallningsman Westman nu äger, och jag 14 år sedan avträdde, erfärde jag, att mina grannar i Dombäck Rå på Klåfwiks berget samt Hamptjärnsbäcken och mynningen av Sjöbot bäcken, eller där samma bäck löper in uti Dombäcksmark sjön för skillnad emellan Dombäck och Husum efter gammal härmelse. Men om sistnämde bäcklängre norrut till Oxmyran skulle vara skillnad emellan Husum och Dombäcksmark det haver jag intetefterfrågat, eller vet något därutav. Mera hade denna Jacob Hansson, som sade sig vara 84 år gammal,intet saken till upplysning att vid handen giva. Ej heller hade parterne någre flera vittnen att PRODUCERA. Husums män beklagade för det övriga, att så framt Råstrecket efter Befallningsmannens begäran fastställes LINEA RECTA emellan änderåerne, så mista de icke allenast en del av den skog de härtills nyttjat, utan och deras myrslott på Östra sidan om Sjöbåts bäcken. Påståendes fördenskull, att efter berörde gamle härmelser få behålla allt vad som i skog eller andra nyttigheter finnas österom Dombäcksmarkssjön och bäcken emellan samma sjö och Oxmyran. Men Befallningsmannen ville detta såmycket mindre undergå som han på det sättet märkeligen kommer att brista uppå ägor och utrömme emotsin skatt, och varken åker eller äng stöter emot sjön och bäcken som så många och ansenliga krokar på så kort streck som emellan bägge änderåerne är, förorsaka kunna. Vad den åberopade vederparternesförfäders hävd angår, så har den kunnat tålas så länge de ingen viss råskillnad haft. Därhos bevisarBefallningsmannen med vederparternes tillstående att hans ANTECESSORES på Dombäcksmark hava hävdat och bärgat slottmyran, Kraka benämd på östra sidan om Sjöbots bäcken, samt påstår att han icke mindre än de som före honom åbott hans hemman i Dombäcksmark hava med rödjande och svedjande hävdat denskog som vederparterne söker att försvara öster om Dombäcksmarks sjön, oansett nu, enär en rättmätig och laga skillnad sökes sådan hävd i skog och mark intet gillas kan. Husums boerne föregåvo berörde hävd med rödjande vara av dem samtyckt, det de dock intet bevisa kunde. Lantmätaren Nils Spole nunärvarande förklarade, att han desse parters skog och utmark noga uppmätt och befunnit det Befallningsmannen i PROPORTION av sin dragande skatt skulle uti skog och mulbete brista emot dess vederparter såframt midia vattnet uti Dombäcksmarks sjön och bäcken intill Oxmyran för byskillnad dem emellanerkännas skulle, vilket ock Häradssyne Rätten nu nogsamt i sanning befann, föreslåendes parterna omde icke ville med sämja således överenskomma, att skogen delas dem emellan lag likmätigt efter öreoch örtug? Men Husum byemän förklarade sig det intet begära, emedan den ringa skog som nu tvistas om, sådant intet MERITERAR. Utan tillika med Befallningman anhålla om Syne Rättens utslag, antingenRåstrecket emellan bägge änderåerne, eller Husums mäns PRAETENDERADE ägoskillnad efter deras gamlahärmelser och krokar hädanefter gällas skall? Sist fordrade Befallningsmannen Westman efter inlagdräkning av sina vederparter 96 daler 16 öre kmt expenser alldenstund de uti en så klar sak, och sedan de av lantmätarens fattade CARTA och mätning närmare upplyste blivit, sig icke bekväma velat. Mera var härvid intet att påminna, ty slöts enhälligt som följer:
Det påstår fullan Husums män, att likmätigt deras gamla härmelser emellan de av bägge parterne erkände änderåerne, Klåwiks berg och Oxmyran, få göra någre ansenlige krökar in uppå Dombäcksmarks sidanvästerut, och över den rätta linean, som emellan berörde bägge änderåer sig befinner, styrkandes samma deras begäran till en deluppå gamle mannens Jacob Hanssons ifrån Fanbyn edeliga vittnesbörd, somförmäler det han med sine grannar i Dombäcksbyen under den tid han i 38 år bebodde det hemman, som han för 14 år sedan övergav och Befallningsm an Westman nu äger, erkände Klåwiks Berget, Hamptjärnsbäcken och mynningen av Sjöbotsbäcken vid norra ändan av Dombäcksmarks Sjön för rätt skillnad emellanDombäck och Husum efter gamle härmelser. Dock som av rannsakningen samt Lantmätarens CARTA och eljest gjorde berättelse, tillika med Häradssyne Rättens egen förfarenhet på den andra sidan befinnes1:o/ att desse parter oförvekligen erkänna Tu fasta änderår, uppå Klåwiksberget och Oxmyran, 2:o/ lider Befallningsmannen Westman brist och avsaknad uppå Skog och utrömme i PROPORTION av sin skatt emot Husums män, så framt de av svaranderne PRAETENDERADE krokråer efter gamle härmelser gillas skulle, 3:o/ haver det edeligen avhörde ena vittnet intet vetat något att intyga om rätta skillnaden emellan Husum och Dombäcksmark, 4:o/ äger Befallningmannen under sitt hemman i Dombäcksmark någon myrslott och hävd uppå den stridige marken öster om Sjöbott bäcken, som hans vederparter förägoskillnad anse vilja,
5:o/ finnes här inga andra ägor av åker eller äng, mindre någre andra omständigheter att ByarnesSITUATION eller annat som kan förorsaka Härads Syne Rätten att samtycka till någre för den ena parten PREIUDICERLIGE krokråer, på en så kort tract som emellan bägge änderåerne är, 6:o/ undandragasig Husums män att låta dela Skogen efter öre och örtug. Fördenskull prövar Härads Syne Rätten med föregående skäl och omständigheter, samt det 26 Cap: Byggninga B: LL: likformigt det skall skillnaden i skog och mark emellan Dombäcksmark och Husum hädanefter gå RECTA LINEA eller rå rätt efter det streck som är emellan de bägge erkände änderåer på Klåwiks berget och Oxmyran, vilket streck är Nordnordväst, och inhöggs överst på Sjömyre Sjöberget, samt överskolades. Men den myrslott vid Sjöbottbäcken och Dombäcksmarks Sjön, som Husums byemän kunna bevisa av ålder och urminnes tider lytt ochlegat under deras hemman, den bliver till vidd och bredd, som den av gammalt varit haver under dessförra och vanliga Bolstad oklandrat lämnat efter det 1. och 30 Cap: Jorde B: LL: Härads Syne Rättens arvode 52 daler 29 öre 8 pr Smt betala parterne efter skatten efter uppå båda sidor, varmed de avBefallningsman Westman PRAETENDERADE expenser upphävas.

Källor

DBN1678,2/2,§
T77/90

Framställd 2024-08-23 med hjälp av Disgen version 2023.